CONSPICERE

causing you bounty nightmares

Istället för att tvätta håret överdoserade jag Gold Rush (”sexy summer hair… all year round!”, 80-talig kokosdoft… för resten av ditt liv!). Det sprang palmer ur trottoaren där jag gick.

tjejer

I tjejfilmer pratar tjejerna i telefon när de gör i ordning sig. Jag testade på Emilie som höll på att klä på sig medan jag plattade håret. Hon sträckte sig, jag brände mig (örat). Kanske dricker tjejfilmstjejer mindre öl än vi gör, kanske är de mer perfekta än vi är, kanske är vi inte ens tjejer.

uv-pepp

Ett år efter mitt D-vitaminspeppande inlägg på Fatale är UV modernt igen. Det är med stolthet jag nu återvänder till stan i skånsk bränna.

this is MF you MFs

I natt drömde jag om Anna Wintour. Jag tror det är modevecka.

Det här är Maxfactor i färgen Sunbronze. Tur att den är friggin’ hot för jag har fått tre stycken. Och två i Raisin som är nästan lika snygg. Jag har på mig Sara Berman i mellanlagret, Lindex under, YSL över.

vacker, vackrare, yngst

Varje avsnitt av What Not To Wear detdärstylingprogrammet börjar och avslutas med att stylingoffret får gå på gatan och låta folk bedöma hennes ålder. De många antal år som snittgissningen vanligtvis överstiger den verkliga åldern pre-styling bekräftar offrets behov av att snyggas till och det antal år som Trinny och Susannah dedärstylisterna lyckats dra av från snittet post-styling blir det konkreta måttet på hur väl uppdraget att göra offret vackrare lyckats.

Det känns helt absurt hur naturlig den måttstocken har förefallit, jag har aldrig tidigare reagerat på att det utan vidare sätts likhetstecken mellan skönhet och ungdom. Självklart har jag varit medveten om och skeptisk till åldersfixeringen, men att kritisera den har egentligen bara varit distraherande. Åldersfixering med regler för hur man klär sig för sin ålder är bara symptom. Den verkliga kärnan är att skönhet och ungdom inte bara är relaterade begrepp. Skönhet är ungdom.

”detta är det största och främsta budet”

Vän som just genomgått (icke-kosmetisk) näsoperation: mamma tyckte att formen på min näsa förfinats en aning post-op och syftade på den lite rakare än tidigare näsryggen. roligt när jag kom fram till att det faktiskt var sant och att det var fallet endast på grund av silikonplattorna som trycker upp nästippen. vet inte hur roligt det kommer att vara när jag tar ut dem på måndag.
Jag: du skall älska din näsa såsom du älskar dig själv..?

fast

Det här blir jättesvårt när det redan sitter en jättestor spegel i lägenheten. Det var allt annat än ett sammanträffande. Man gör det lätt för sig om man bara lovar saker som är oigenomförbara.

Nu ska jag gå till Alessi och köpa glasburkar för 300 kr styck i vilka jag ska förvara min allt annat än italienska femkiloförtjugokronorpasta. Det är smart eller bara symptomatiskt för mitt själsliv på samma sätt som mina armbandsur som står stilla men alltid matchar klänningen.

repair and maintenance

”Now, if you can argue that age twenty-five is maturity and you had exactly the right amount of skin coming from the brow down to the first fold and exactly the right amount of skin coming from the eyelashes… and that was normal, then is it normal to allow time to change it, so that the skin begins to slide down over the jaws and the bags begin to show? Well, that’s not the way it was when it was twenty-five, anymore than when I painted my house it was natural for me to let it gradually deteriorate. I keep it up – repair and maintenance.”

En favoritreflektion över den amerikanska medelklassmentaliteten, konstruerad logik ur en plastikkirurgs huvud.

(Hej. Den här bloggen handlar om skönhetsoperationer. Valpen la jag upp för att få lite bredd.)

falskt äkthetssökande

I skvallerpress framstår plastikkirurgiska ingrepp som omoraliska om de misslyckas. Det som är onaturligt men ser naturligt ut är idealt, medan det som är onaturligt och faktiskt ser onaturligt ut förkastas (om man nu måste förkaste något borde det ju rent logiskt vara ett orimligt perfekt utseende som bara kan skapas på kirurgisk väg eftersom det göder ett overkligt ideal).

Man höjer idealet till skyarna men förkastar den enda vägen att nå det och gör på så vis perfektion än mer onåbar. Idealt ska du alltså vara lika perfekt som den opererade (och retuscherade) förebilden, men du ska inte nå dit på kirurgisk väg även om det är precis vad förebilden gjort.

Och vem är förebilden? Den framställs som en verklig människa men i en bildkultur som vår är den enbart en just en bild av en förebild, och för att citera Coleman ”there is no one way that anything looks”, en bild är alltid bara ett specifikt ögonblick och aldrig representativt för något annat ögonblick. Men det låtsas föberbildsbilden inte om, den vill att vi ska tro att det finns dem som ser ut på ett sätt: det bästa sättet, den yngsta vinkeln.

Bild: People.com

inte så snygg som det ser ut

Vet ni vad jag kanske borde göra för att komma ur den här oändliga medvetenheten om mig själv, som verkar trissas upp för var dag som går?  Jag borde göra tvärt emot vad jag gjorde den där natten för några veckor sedan och dela med mig av precis allt jag skulle ändra på om jag ville bli perfekt.Det skulle kunna innebära en slags befrielse från rädslan för att bli påkommen med att inte alls vara så fin som alla upplevt det (vilket förstås är en absurd skräck med tanke på att om någon tycker att man är vacker så är man det).Det finns en risk med en sådan lista, att jag går ett steg längre in i plastikkirurgtänket om min potentiella skönhet som bara behöver lite hjälp på traven för att blomma ut. Den där metoden för att övertala patienten om att den nya näsan är deras egna och den ursprungliga egentligen någon annans, som är befängd men så lätt att gå på. Virginia Blum skriver å andra sidan att redan när du börjar konkretisera vilka ingrepp du skulle kunna göra så är du fast, och då är jag ju körd sedan månader tillbaka.