Pause ska utse sveriges bästa modeblogg och min conspicere är en av de 16 nominerade. Fantastiskt.
Jag intresserar mig för politik, psykologi, ekonomi, ideologi/utopi, postmodernism, konsumtion, evolution, skönhets-/idealbegreppet, konst och film. Skärpunkten för alla dessa områden är det begrepp som är mitt livs mest centrala. Mode. Förstås. Det är naturligt, rentav oundvikligt, att det är här jag hör hemma, och just därför är det så smickrande när det är just det jag får uppmärksamhet för, oavsett om det är i en kommentar till ett inlägg, en nominering i en tävling, eller ett pris ur Miss Modebloggs hand.
På måndag börjar omröstningen. Jag påminner er då.
(Foto: Steven Klein porträtterar Stefano och Domenico i ett dekadent manifesterande av den italienska sexighten i ett reportage ur Ws februarinummer. Sex säljer. Fortfarande. Speciellt till mig.)
Ni kanske har märkt det. Att jag har tagit semester från min intelligens under helgerna.
Jag hade planer på att göra storslagen comeback typ idag, men alltså det är få saker som är så ångestframkallande som (att vara bakfull de två första dagarna på) ett nytt år så allt jag lyckas producera handlar om saker som, ja, äcklar mig, och inget blir längre än en fördömande inledande mening innan det kasseras. Det är löjligt att vara bitter (på modebloggande), finns det något som är så gjort? Eller jag vet inte, det kanske är i det stadiet där det är så gjort att det enda som faktiskt är gjort är att påstå att det är det.
Dessutom svider det fortfarande från artikeln om neonarcissism i Bon. Och jag tycker inte ens om Bon, papperskvalitén är motbjudande och även de gånger jag lyckas se bortom den blir jag besviken.
Men för all del, god fortsättning.
(Steven Meisel för italienska Vogue, precis ett år gammalt reportage. Jag tänker på den här utställningen.)
Jag är hos pappa. Gör tappra försök att väcka äppelträdgården ur vinterdvalan, hoppar längdhopp längs ån med min supersyrra, dricker hembryggd glögg och lyssnar på musik för första gången på ett år, ur Erikas ipod som är fylld till bredden med allt som är sentimentalt. Den värsta känslochocken sedan jag första gången såg en kärlekshistoria med min allra bästa vän.
Nu är klockan sex. Dags för helgdagsringning.
kashmirkofta – julklapp
sjal – Kenzo (julklapp från mamma som tröttnat på att jag lånar hennes)
linne – Acne
jeans – Acne
skor – topshop
Förfest på Arkitekthögskolan, Samson tusen gånger bättre än Idolfinal, sen Gubbrummet med Hanna o co. Länge sen jag hade så kul, men i min värld finns det inget gott som inte har något ont med sig; jag snubblade och skadade ett ledband i foten så nu är den stor och blå och går inte ner i ett enda par av mina skor.
Jag tror inte ni kan ana hur mycket jag skulle vilja ha en personlig blogg att vältra ut allt hysteriskt roligt jag har på hjärtat just nu på. Men ni får inte veta, för det här är en modeblogg.
God natt.
Tänkte bara påminna er om att tävla fram till klockan 8.
Medan ni gör det så ska jag föna håret, äta middag med Alex och Nina och sedan till Spy Bar och supporta Hannas dj-debut.
Jag tänker ha på mig en cerise 2nd hand-klänning från Beyond retro.
Och en grej till. Conspicere har fått en myspacesida (vad nu det ska vara bra för), helt innehållslös än så länge men ni hittar den i alla fall här.
Jag vet inte hur många som över huvud taget vet vad det var, men under en mycket kort och intensiv period när jag gick i högstadiet fanns det en sida som hette Lyxpiraya. På den stod skvaller om alla som gick i skolorna där jag bodde (Danderyd, plus några av skolorna i innerstan och på Lidingö), oftast hyfsat harmlöst blottande av vilka som hånglat, vilka som gjort slut och vem som var snyggast respektive fullast på helgens fest. Men det hände att något känsligare ämne togs upp vilket resulterade i några av tonårens mest smärtsamma fighter.
Jag hade totalt glömt att sidan över huvud taget existerade fram till att Alex tog upp det under middagen igår. Kommer knappt ihåg något som faktiskt stod, men minns tydligt vilken hysteri som rådde, när varje liten rast ägnades åt att slänga sig över datorn för en skvallerfix.
Efter ett par tre månader dog det helt och hållet och ingen har över huvud taget nämnt sidan sedan dess. Det var 2001, och när jag nu sitter och väntar på att tionde avsnittet av min nya favoritserie ska laddas klart inser jag att vi hade vår egen Gossip Girl för sex år sedan. Verkligheten överträffar som vanligt fiktionen.
Jag är frånvarande idag, ska ha glöggparty ikväll så jag struntar runt helt okontaktbar bland pepparkakor och julgranskulor till tonerna av Rockin’ Around The Christmas Tree.
Julen gör mig så blödig, doften av saffran, första avsnittet av julkalendern och allt som kan associeras till bjällerklang är bara några av de många saker som fått ögonen att tåras idag. Storbölat har jag gjort till det här och det här. Bara för att det är första december liksom, sista november hade jag ryckt på axlarna.
Jag är experimentell och låter min lillebror ta bilder på dagens outfit. Man kan välja att antingen se det som gröt eller som konst.
Taru har startat ny blogg, jag får intrycket av att den kommer att bli fantastisk. Igår var vi ute och söp med Enriques snubbar vilket slutade med en flaska Martini hemma hos mig. Nu är jag bakfull men satsar på att börja återhämta mig för att kunna komma iväg på fest hos Robert typ nu.
För övrigt träffade jag ett gäng grymma bloggtjejer igår kväll. Det var ingen bloggträff, det var bara en träff med bloggare. Bloggträff låter trevligt och vår intention var aldrig att det skulle bli trevligt för det handlade om rå och kall business. Att det sedan visade sig bli till och med väldigt trevligt är något som låg utanför det jag kunde kontrollera.
smokingkavaj – Yves Saint Laurent
klänning -twenty8twelve
boots – Scorett
Jag försov mig.
Så jag fick skynda mig till Mulberry för att kolla nya butiken (fast den var kanske inte så ny som man väntade sig.) och nya kollektionen. Alla mina bilder blev suddiga. Skorna var i alla fall i pyton, väskorna i denim eller svartvitt skinn, klänningarna i siden och inredningen skinnklädd.
Dagens outfit var inte det minsta spektakulär, det är däremot påsarna under mina ögon. Det enda fina på mig var krokodilbroscherna. Mina små raringar.
Sådär, nu finns det en kategori som heter personligt också. Bra eller anus får ni avgöra, den kommer nog bli måttligt uppdaterad i vilket fall.