Att DEMO nummer fem nu finns ute i framkallade ångest i insikten om att tipset om min artikel i nummer fyra fortfarande ligger på bloggens förstasida, vilket innebär att jag snittar på en handfull blogginlägg i månaden.
Hur som helst har jag i det soliga femte numret skrivit om hur mainstream är det nya avantgardet… eller avantgardet det nya mainstream? Hur ligger det egentligen till i förhållandet mellan motsatsparet?
”Vi borde anat att ett skrifte i det ur-avantgardeistiska uttryckssättet var nödvändigt redan när det lilla stygn i nacken som är Margielas signatur blev moderedaktörernas nya måste sedan it-väskan förklarats död”
(Hallå! jag finns här också!)
Jag är olidligt svag på bloggfronten, men oändligt stark på twitter.
”Utan publikens religiösa tro på den egentligen ganska substanslösa modemekanismen hade Prada exempelvis aldrig lyckats omprogrammera världsordningen på en kvart, från förra säsongens handgjorda spets och prästkragar till nuvarande av ädla metaller förhäxade hedonistiska stenålderskvinnor.”
Läs min artikel om religiöst mode i nya numret av DEMO! Oslagbart snyggt omslag dessutom.
Så. Landat igen. Till en kommentar om att det är såna som jag som skapar sjuka ideal. Blev först lite trött på att någon tolkat ett av mina uttalanden i aktuella numret av nöjesguiden som föraktfullt när det i första hand är självkritiskt. Men när jag fick tag på en papperskopia insåg jag att det kan ha berott på att halva citatet lyfts ut och förstorats upp. Gotta love effektiv rdigering.
Läs gärna andra halvan av citatet. För all del, läs även resten av artikeln. Sex idealsenliga medborgare talar om sjuka förebilder (för tankarna till den där gången jag var med i Sofis Mode och upplevdes skapa ätstörningar med mina gröna pinnsmala ben. Man blir påmind om hur tacksamt, och lite äckligt, det är att vara idealkämpe när den egna kroppen knappast avviker märkbart). I tidningen med en kycklingfrossande Hanna på framsidan. Annars på nätet, här.
I artikeln som förespråkar samma kläder i alla väder i DEMO nummer två påstår jag att en orsak till de säsongslösa tendenserna i modet är ett nytt klientel:
”Det rika arabiska klientel som under 90-talets instabiliteter försvann är tillbaka med ny köpkraft, och ska vi tro brittiska journalisten Mark Simpson handlade perestrojka i första hand om att göra välden Louis Vuitton-säker. Front Row på couturevisningarna sitter fölaktligen saudi-prinsessor och ryska miljardärer.”
Ryssarna är visserligen nya på riktigt, kulturnostideologin var inte särskilt vänligt inställd till pärlbroderier, men araberna är egentligen inte det minsta främmande utan snarare ett glatt återseende. Diana Vreeland skrev i sin dagbok om hur couturevisningarna välkomnade de välbehövda kunderna från mellanöstern redan på 70-talet:
”There are dashing personalities of every nationality, rich merchant’s wives from Beirut and Kuwait, jewelers and diamond merchants, and the great fabric makers of Switzerland and Italy, France and England.”
Diskretionen som alltid rått kring vilka köparna är gav, då i lika hög grad som nu, upphov till rykten om shejker som köpt åtta lika dana Valentinos till sina åtta hustrur och exotiska prinsessor som skickade efter paljettklädda aftonklänningar bokstavligen by the truckload.
Värt att notera är dock att snackisen säsongslöst var en fluga som idag ersatts med recessionsmotstånd. Vilket på sätt och vis stärker min poäng i artikeln, att det inte så mycket handlade om en trend utan att modet erkänt hur ett plagg integreras i en garderob i praktiken och konsumenternas hänsynslösa beteende gentemot kompletta kollektioner.
Café har ju ompositionerat sig. Från flickor till mer rumsrent och livsstil med modechefen Daniel Lindström som främsta profil. Men hur djupt går egentligen förändringarna?
Tjejerna är fortfarande avklädda på omslaget och idag såg jag att det finns en blogg vid namn Vad Kvinnor Vill Ha – med en presentation som är ett skolboksexempel på den klassiska FIB-retoriken jag-är-här-för-dig, ”jag är på din sida”. (Anknytningen till intimitet med betraktaren, som sedan petty-tiden gjorts med hjälp av en telefonlur, har fått en variant i form av bloggarens ben och ett skrivblock. Hon och hennes ben är där för dig, hör av dig om du ”undrar något”. Daniel och hans fashion-moodboard kan du å andra sidan maila om du vill ”tipsa” eller ”fråga”.)
Och vad är väl just blandingen av manlig livsstil och nakna tjejer om inte en variant på framgångsreceptet bakom världens största mjukporrsimperium?
Jag är ingen trogen läsare, så svara mig, gör jag en rättvis bedömning? Har man aldrig haft planer på att förändras i fundamentet eller beror ambivalensen bara på att Café befinner sig i utfasningsstadiet?
En liten Sofia i medarbetarspalten, och tre sidor Sofia med start på sida 36.
”Miljömässig hållbarhet påstås ligga bakom modehusns säsongsobundenhet det senaste året, och alla nickar medhållande som vanligt när det gäller intellektualiserade förklaringar på till synes slumpmässiga beteenden som brokad i juli och khaki i oktober.”
Men hur ligger de till egentligen? Det är vad alla vill veta.
DEMO nummer två kom till prenumeranterna idag och finns i butik på torsdag.
På hallmattan när jag kom hem: DN, FoF, BON och ….. DEMO!! Fy fan vad snyggt!
Läste givetvis min egen artikel först (s. 38-40).
”Att påstå att cigaretten är död bara för att den är dödlig ignorerar inte bara denna dekadenta dragningskraft utan även talande konkreta bevis för att den är närvarande i modet just nu”
Det vill ni inte missa!
Som sagt, smygläsning just nu. Jag smygsmygläste redan i eftermiddags.
Foto: Peter Gehrke
Ikväll, en tenta senare, är det smygläsning av första numret av design- och modemagasinet DEMO, bland annat innehållandes en artikel jag har har skrivit om en av modevärldens besattheter. Så kul, så snyggt, så bra med ett magasin med substans och proffsiga modereportage.
För er som inte är här i Stockholm ikväll kommer första numret egentligen den 12e, men moderedaktör Karolina Skande tipsar om hur du gör för att få komma på smygis i Malmö, Göteborg, Västerås och Linköping.
Jag tipsar om mina höstfavoriter på Modette.se, läs det här.
Och sen vet jag inte om jag har talat om att ni kan läsa inspirationstexter om skotrender som jag skrivit för Dinsko månatligen sedan i våras. Här är de två senaste: Raw Edition, Sweet Edition. Och nu i dagarna kommer en ny.