Kategori 'film'

90210

I onsdags anordnade Veckorevyn förhandsvisning av nya bevvan. Jag kom snabbt fram till att den är väldigt dålig.

Men så kom jag att tänka på min syster Erika, som visserligen inte är mycket yngre än jag men ändå tre år. Ibland ser hon, och uppskattar, filmer som jag förgäves försöker förklara varför de har en inneboende dålighet, och essensen i den dåligheten är exakt samma brådska som i 90210. För mig är det bara en halvtimme snabba klipp. Mamman: ”San Fransisco?” Dottern: *OMGOMGOMGOMG*, dududum, klipp, vybilder över Hollywood, jingel, Peach Pit-skylt, snygga tjejen spetsar iste med vodka och hånglar med en kille (och om det inte är hennes kille, vem är det då?), vybild, bild på ledsen tjej, utzoomning, bam, vinjett, eftertext. (Jag har hört folk klaga på tendenser till samma sak i Gossip Girl, men eftersom det är en serie som automatiskt talar till mig på andra plan (ganska ytliga. 90210 – massive fail. och andra säsongen GG – lite fail också) är jag ändå med där. Men jag förstår var alla som stör sig kommer från). Erika håller i alla fall inte med om att hon också borde förstå att problemet är att man inte kan bli upprörd över att han är otrogen mot henne med rektorns mammas bästa vän eftersom man inte hunnit bygga upp en solidaritet med någon över huvud taget.

Så. Om det gick fort att dra slutsatsen att 90210 inte är för mig tog det lite längre tid att konstatera att anledningen till att jag inte tycker om den är att jag är född en generation för tidigt.

Jag läste (i FoF? Eller i DN? Eller någon annan stans?) att en undersökning konstaterat att ungdomar idag (nu blir det här väldigt luddigt eftersom jag inte bara har glömt var jag läste det, utan även de exakta siffrorna det handlade om, men ungefär ungdomar var den ena kategorin) hanterar information från i snitt drygt fem (tror det var 5,6?) olika medium samtidigt utan att gå miste om väsentlig information, medan generationen ett snäpp äldre bara klarar runt (och nu gissar jag, men jag vet att det inte var mer än tre i alla fall. 2,1 känns bekant) två.

Betyder det att den där intima kontakten min syster får med karaktärerna men inte jag uppstår i de dryga tre källor jag går miste om? Alltså att 90210 är gjord för att konsumeras simultant med fyra andra mediala produkter, och att den extra tid jag som bara kan hantera två (eller kanske tre eftersom jag borde ligga någon stans emellan generationerna i undersökningen) bara resulterar i att jag förgäves väntar mig att bli serverad hela känslospektrat, när vad serien förväntar sig av mig är att jag inte ska kräva mer än ett minimalt antal fragment så att ingen perceptiv energi går till spillo, och medlidande med någon som blivit dumpad kan jag ju faktiskt känna om jag lyssnar på en deppig låt samtidigt?

Framtiden är bildspel med ljudeffekter. (Det är även dåtiden?)

Är det någon som kan lokalisera den där undersökningen så att det blir någon ordning på det här? (Som om det var problemet med det här inlägget… jag bloggar som jag skriver spånings-mail. Ostrukturerat och aldrig någonsin korrläst.)