skejta/blogga
Calle skejtare from sofia dahlén on Vimeo.
Kategori 'bra ställen'
nytt jobb ny blogg
Hej, det var länge sen. Jag har börjat på nytt jobb, på pressavdelningen på film- och tv-bolaget NonStop. Jag utesluter inte att jag börjar skriva här igen någon gång, det kommer jag säkert göra. Men just nu har jag över 67000 kommentarer i spamfiltret, och eftersom det bara går att moderera 20 i taget känns det lite övermäktigt att ta itu med.
MEN. Jag twittrar fortfarande här, och på filmbolaget har vi en blogg som ni hittar här.
bliv vid din läst
Det enda jag saknar med Lund är min skomakare Henry. Han bar förskinn och hade lunchstängt. För tillfället lämnar jag av lathets- och bonuskortsskäl mina skor på NK. Förut var det väl helt okej, inte toppen, men trevliga killar som gav mig 30kr rabatt på klackningar. Nu har något förändrats. Det är möjligt att de gör ett bra, kanske till och med felfritt, jobb men av större vikt är känslan av trygghet och den känslan känner jag inte. Var tvungen att ta ur mina skrevstövlar ur kartongen och lämna in dem i en påse igår, det tyckte jag inte om. Och det är så hetsigt, klackningsulning? ja? okej det blir tvåhundranittioåtta klart på måndag NÄSTA. (Och jag vill förresten inte betala 298. Jag litar på skomakare som tar 300. Jämna tiotal och så 125 eller 145 är bra priser.)
Hos skomakaren Henry förde man en diskussion kring vad som behövde göras och vilken sorts sula som kunde tänkas passa. Linus värderar att hans tandläkare hela tiden berättar exakt vad det är han gör och varför, så ska min skomakare vara. Är det någon som kan tala om var han kan tänkas finnas? På Östermalm helst.
ps. min skomakare i Djursholm delade lokal med en järnaffär i bottenvåningen av en gammal villa. Det funkar också. (Och visst blir jag lite äcklad av min romantiserande konservatism.)
ställen
Jag vet inte om jag orkar läsa fler krönikor/serier/blogginlägg om den konstlade stockholmska nattlivsnonchalansen (bara för att man kommit på en ganska rolig OS-parallell blir inte ämnet nytt? Då är man bitter en stund för att man inte kläckt idén tidigare och sen glömmer man det. Fast som försök att identifiera vad OS har för betydelse för stockholmaren var det rätt kul, och det kanske var det vad som var syftet. Så vad är det jag försöker säga egentligen?). Vi vill ju ha det så här (ansträngt och konstlat), lämna oss ifred. Paniken som råder just nu gäller det glapp där förra säsongens självklarheter dött ut och nästa inte hunnit profilera sig än. Alla springer runt på events som yra höns tillsvidare. Vi har ju ingen lokal.
(jag vet inte var jag hittade bilden men om någon av er vet så säg till för jag älskar den)
glitter
Jag upptäckte glitter tack vare en inkommande länk och, som sig bör när det gäller dem som har vett att uppskatta den egna genialiteten (liksom när man inte själv har vett att förstå att man blir hånad), älskar jag den. Jag har till och med börjat använda ordet glitter som uttryck för den där typen av pärlor till smarta/dumma/självklara/vackra/bra formuleringar, bilder, citat och uttryck som jag samlar på (även om ingen förstår vad jag menar med det. Än. Hur självklart det än framstår i det huvud som är mitt universum).
B****N BABY!!
Tillbaka på tisdag!
fashionista eller fetischist?
Vi har varit på fester och maskerader, här är två.
Först Valentines-maskeraden i torsdags – jag sprayade håret rosa, svart och vitt och hade fjäderögonfransar, svart liten klänning och ett nytt plagg som är som en liten cape med pärlfransar på.
I lördags var vi på en enorm fetischfest i en gammal kyrka (eller vad var det?) och även om jag inte är någon fetischist utan bara en gammal hederlig fashionista var det en intressant kväll, de båda F-sfärerna har ju trots allt ett och annat gemensamt. Men det blir nog ingen mer latex för mig på ett tag.
kalla kårar
Jag lider när klackar blir så slitna att spiken kommer fram. Idag ramlade gummipluppen av på mina och jag äcklades av det orent klickande ljudet varje gång min högerfot tog i marken. Jag anser att man kan värdera skor efter deras klang och vid denna tidpunkt hade mina vanligtvis gudomliga svarta pumps lika hög status som ett par sådana där flipflops med taxklack och LV-tryck från stranden i Puerto Banus.
Räddningen visade sig vara att gå till NK sko- och nyckelmakare där jag fick dem fixade på tre minuter för 90kr medans jag och Carolina satt på barstolarna vid disken och fortsatte smida planer på vår väg mot världsherravälde. Jag har aldrig varit med om sådan service (mina andra skomakare brukar säga två dagar, eller möjligtvis lova 24 timmar om man är beredd att lägga på en femtiolapp). Det gjorde min dag.