CONSPICERE

copyriktigt

Simon postade för ett tag sedan en video med en TED-föreläsning om copyright inom mode – den är speciell eftersom den är så tillåtande. Det är i princip omöjligt att få rätt om du hävdar äganderätt till ett plagg, en stil eller en konstruktion. Det hindrar ju inte Diane von Furstenberg från att försöka, men lämnar lite en eftersmak av att om det mesta annat mode är porr så är hon skivbranschen.

Det fick mig i alla fall att tänka på Marc Jacobs, den lilla retstickan. Alla gånger han bara känts så otroligt old. Det är klart att det är det som är hans genialitet, att han vet vad som bör göras ännu en gång, och det är helt uppenbart att det bara är jag som tyckt att det varit old, jag har aldrig någonsin fått medhåll.

Inget nytt där, men komer ni ihåg vad som hände den där gången han plagierade en scarf

Det var inte bara hantverkare och konstnärer som reagerade, utan nu blev det plötslig både svensk och internationell outrage bland modefolk också.  Och det är inte scarfen som är en mer uppenbar kopia av det svenska hantverket än det Marc Jacobs snodde av CDG under hela 2008.

Så varför kom plötsligt kritik inifrån branschen?

Mode har så tydliga normer, men de är ofta bisarra, och bara välfungerande så länge de isoleras från övriga samhället. Så fort man kommer i kontakt med en annan sfär låtsas man som om man inte ens känner till att det finns några regler. Som en sekt ungefär.

Update: på temat: blogg-t-shirts!

(Läs vidare för att se föreläsningen. Den i sig innehåller lite logiska luckor, man kan inte likna musikens problem med nedladdning med att designers tillåts kopiera varandra. Det relevanta vore ju att jämföra med musikers lånande av varandra. Alternativt att ta upp problemet med fildelning och jämföra med DIY. Och då blir det plötsligt ganska mycket mindre spektakulärt.)