ett följebrev
Lyssnade på en krönika i OBS tror jag det var om Lars Vilks, som egentligen handlade om mycket intelligentare saker men för det här ämnet inte relevanta, men som också sa att man måste motivera. Och så läste jag Mattias Boström om vikten av följebrev och då kände jag att jag hade bra folk i ryggen, och att man fan ska dela med sig av sina referensramar.
Jag går på Zara och så ser jag massa randigt collegetyg och om jag vill så kan jag tänka Comme des Garcons och då blir allt i randigt collegematerial kosher, inte Gant. Och om jag köper en klänning som bara är ett par år gammal från Vila, men istället nöjer mig med att säga att den är från Myrorna och så säger jag: tänk Prada. Då: aldrig mer behöver jag oroa mig för att någon ska anklaga mig för romantik eller western eller vad man nu tänker att den ska vara helt spontant om man visste att den var billig redan när den var ny.
Jag har även nyligen köpt en tänk: Rick Owens, men mest har jag faktisk tänk: Prada, och det har alltid varit enormt fördelaktigt för min egen självbild, men började bli problematisk AW09 och AW10 är det officiellt ett problem.
Frågan är om man kan tagga om. Det måste man väl få? Ge allt det rutiga som fick en privilegierad plats SS08 nya etiketter eller bränna det. Eller sälja på loppis. Är det någon som vet en bra loppis?


Leave your Comment