rookie mistake

Jag gjorde något väldigt orutinerat här om månaden när jag misslyckades med att känna igen en modebloggsklänning när jag såg den, och så köpte jag den. Vilket jävla blåbär. Nu i efterhand är det så skrattretande uppenbart, men då hade jag varit så utanför hela den här världen att tanken aldrig ens slog mig att det är en faktor man måste ta hänsyn till när man ser något snyggt. Inte för att man inte vill ha en modebloggsklänning, det vill jag verkligen ibland, men det är så viktigt att vara medveten om det. Som den gången jag hade spetsklänning med en hudfärgad spetströja under och hudfärgade spetsstrumpbyxor mitt under västa spetshysterin 2008, och folk bara: ”ooooh spets, fan vad fashion. höhö”. Och ja bara: ”Japp. Jag vet”. Cred (Filippas modeoffer-filosofi två varv till).

Hela den här amatörmässiga förvirringen bidrog även till att jag helt missuppfattade vilka värden den är laddad med och hur man ska ha den på sig. Jag gjorde en (ändå inte helt irrelevant för en outsider) koppling till Carin Westers hellånga svartvitrandiga från 2007 (?), alltså nästan bondromantik.  Så föreställde jag mig också att jag skulle bära min Extreme Stripe släpandes så att den trasas, och den skulle vara blöt nedtill också. Uppenbar rip från en Ralph Lauren-kampanj som jag hade på väggen i mitt flickrum. Modellen står i den där längre än fotlånga vida denimkjolen i en bäck (den kjolen alltså, mer rätt än ord kunde beskriva. Samma kjol som den djupt besviken Tommy Hilfiger hittade i dottern Allys garderob i ett avsnitt av hennes MTV-program. Det älskar man ju. Svek – det är cravings). Som ni kan förstå är det här värderingar som inte på något sätt har att göra med  modebloggare i Acne våren 2010.

(Har letat förgäves efter RL-bilden på nätet, om någon har den maila mig jättegärna (sofia (at) conspicere.se), nostalgivärde!)

Leave your Comment