CONSPICERE

humor/konst

Skrev på twitter att humor vore om det visade sig att Maison Martin Margiela inte alls stod utan Margiela själv, med tanke på  hur överdrivet dåligt jag tycker att det börjar bli. Det var mest lite hårt, nästan taskigt, men okej på twitter (dock inte lika när det nu även står på bloggen, fortfarande flyktigt, men lite mer bestående. Känslan av internetmoral är relativ).

Men nu kom jag på en annan grej som faktiskt är humor på riktigt. Och det är att visnings-konceptet är så begränsande att det blir konceptuellt att klä på modellerna kläderna de ska bära.

Om man nu ser sig själv som konstnär, varför accepterar man så rigida ramar? ALLT som visas på modeveckorna är högsta gradens kommersialism, det är omöjligt att vara avant garde om man är en del av institutionen, vilket det krävs mycket för att inte vara om man ändå väljer att bokstavligen visa på podiet som den byggt upp.  Mycket mer än det här.  (Rätt tuffa krav, jag vet, och det gäller såklart inte bara mode.  Tavelduk och teaterscen liksom, släpp sargen.)