nu får ni säga hur ni vill ha det
Som modell får man vara precis hur tunn man vill. Egentligen ska man vara tunnare än man vill, eller i alla fall ville, innan man blev anorektiker och hjärnan började krympa för varje tugga man inte tog.
När BMI:t hos modellerna går mot noll och de börjar dö, blir det ett jävla liv om man lägger sig i. Förlåt. Ett jävla liv är att ta i, i första hand drunknar det (det är magasinen, det är provkollektionen, det är bögarna, det är tjejerna, det är folket, fast det är iofs aldrig fotografen)
När BMI:t hos backhoppare går mot noll och de börjar se ut som dödskallar om kinderna tillkommer paragrafer. Det lärde jag mig på nyhetsmorgon igår: när backhoppningen under 2005 konfronterades med påståenden om att sporten främjar anorexia, så infördes helt enkelt ett minimum. Som backhoppare får man inte ha ett BMI under 18,5.
Jag har alltid sagt att den här perversa branschen behöver en åldersgräns. 18 år är en milstolpe vi är bekanta med, det är inte provocerande att hänvisa till att någon är ett barn och därför får hon/han inte. Är man 17 år är man till exempel ett barn, och det ska inte ens Vogue få fingra på.
Så hur ska vi ha det? Ålders- eller BMI-gräns? Säg till fort för imorgon börjar det gälla, det blir det, det andra eller döden.

*jag skulle äta, om jag bara inte blev så äcklad (bild)
Leave your Comment