I år får för första gången någonsin en kvinna nobelpriset i ekonomi sedan det instiftades för 40 år sedan. Studio Etts John Crispinson väljer att föra diskussionen ur den intelligenta vinkeln: är det kvotering, eller är hon värd det?
Eller, det är inte ens en vinkel, det är den exakta inledande frågan.
”Allra först, det är den första kvinnan som får det här priset sedan det instiftades 1968, är det politisk korrekthet eller är hon verkligen värd det?”
Inte ens den positiva särbehandlingens mest paranoida motståndare är väl så konspiratoriska att den spontana reaktionen på utfallet en fyrtiondel kvinnor är: kvotering?
Maja
Posted on 14th oktober, 2009
Underbart att ha dig tillbaka! Du har varit en saknad favorit på min blogglista.
sofia
Posted on 14th oktober, 2009
Men Fredrik, jag tycker det är talande att det även i det inslaget ställs en fråga som automatiskt leder till att om det skulle bli en kvinna så är det pga att hon särbehandlas, i detta fall som en följd av någon slags kvinnokampstrend (och där lyckas man dessutom klumpa ihop övriga kvinnliga pristagare till några som har något gemensamt i juryns motivation till att ge dem priset. Tillskillnad från tidigare år då pristagare vitt skiljer sig åt, en är tex duktig på att skriva,en annan på att blanda saker i ett laboratorium.)
Maja: gud vad glad jag blir för att du säger det! Tack!!
Man tycker någonstans att om hon är första kvinnan på tusen år är de kanske inte så jävla kvoteringsbenägna av sig att man ska behöva misstänka det…
Agnes B
Posted on 18th oktober, 2009
Ja! så himla sjukt!
Och dessutom: De funderar inte ens kring att fråga sig eller reda ut om den andra pristagaren, alltså mannen, är värd det. Han är ju automatiskt det, han är JU man.
Leave your Comment