CONSPICERE

Vilken intressant artikel! Hur hade de citerat dig i tidningen?

hej baby! det förstorade citatet var typ ”jag kan förakta det lönnfeta”, och fortsättningen på det citatet är om man läser hela artikeln att det beror på min egen osäkerhet och att det är så tacksamt i det här samhället att försöka uppvärdera sin egen smalhet till världens viktigaste egenskap.

Screw Nöjesguiden och alla andra såna där blad. Nu finns det internet, tack och lov, så man kan meddela sig till allmänheten på egen hand. Förr var man hjälplös mot såna där journalister som var mer intresserade av att odla sin image än att förmedla nånting.

Jag tycker att det var väldigt ärligt av dig att säga hur du känner, sen hoppas jag att du sluter känna så, för det är ju jobbigt att så tydligt inte kunna leva upp till sina egna ideal om hur man ska vara (inte kroppsideal nu då). Och visst har vi alla stunder av förakt; jag kan själv drabbas av ett oerhört förakt och nästan hat mot representanter för överklassen ibland och det stör ju lite bilden som jag har av mig själv som en rätt god person.

sven: jag är faktiskt inte det minsta upprörd över det. tycker att jag har citerats korrekt genom hela artikeln, de vara bara den där lilla redigeringsgrejen som jag inte ens hade reflekterat över om jag inte fått en upprörd kommentar här på bloggen.

evis: det glädjer mig verkligen att du uppfattar det så, för det var så det var menat. och andra halvan av citatet var ju just en reflektion över det, och självklart är det inget jag tycker är förenligt med mina ideal. som sagt, något som kommer över mig i svaga stunder, och som jag inte direkt är stolt över.

Bra läsning! Det enda jag tycker var synd är att ni inte kom in mer på dikussionen om beroendet av utseendeidealen för att slå sig fram i medierna. Om hur kämparna mot ätstörningar och konventionella kroppsideal ofta är de som förpackar sina åsikter i lyx och idealsenlig snygghet. Annars blir de inte lästa av massorna. Lite drastiskt uttryckt kanske, men icke desto mindre ett mönster.

Du har skrivit så bra om angränsande dilemman förut och snuddar vid det i artikeln. Att du beundrar Hanna för att hon vågar gå emot strömmen fysiskt och inte bara i teorin (läs inte detta fel nu. Jag syftar här på hennes medvetna och modiga sätt att göra sin egna kropp till ett verktyg i debatten. Hon är svincool såklart. OCH har massor av läsare!)

Problemet är så invecklat. Å ena sidan ska man såklart inte behöva trycka i sig 10 liter späck om dagen för att bli en rättmätig ätstörningsdebattör. Samtidigt är något skevt i ett system där främst är de som är inom idealen som kan nå ut med sin kritik av det.
Jag hade gärna velat läst en mer om denna jobbiga härva.
Ett utpekande av syndabock och en lösning skulle också vara väldigt bra också tack så mycket. Haha. Suck.

F.ö går problematiken även in i konsumtionsdebatten. Får man kritisera konsumtionshets i mode/shopping-tidningar om man inte är fräsch och har snygga kläder på sin bildbyline? nei nei.

Ett frustrerat GAH
/k

Tillägg: jag har ingen bra definition på vad jag egentligen menar med idealsenlig kroppsbyggnad. Inte med konventionellt snygg eller fräsch heller. Konstaterar bara att det råder viss konformism.

Landat var det ja. Här sitter man och glömmer alldeles. Var det en bra resa?

Intelligenta och självrannsakande inlägg från dig i artikeln.
Vilken intelligent blogg med modetema!
Mighty impressed