CONSPICERE

proportionerliga modeveckor

Det talas så mycket om begränsningar just nu. Ibland visserligen i bemärkelsen begränsningar som tvingar fram kreativa lösningar, men det är väl i hög grad snarare en vedertagen konstnärsmyt än en enkel sanning.

Ekonomins kanske tydligaste effekt på modet just exakt den här tiden på året är rationaliseringen kring visningarna, hur stor man än är måste man skala ner. Genom att minska antalet inbjudna, hålla visningen i de egna lokalerna eller helt enkelt inte visa alls. Och aldrig har mottagandet varit så förlåtande, ett uteblivet spektakel resulterar inte i utebliven press, utan bemöts tvärt om med uppskattning.

Det måste vara tråkigt för den som är van vid att både kunna erbjuda champagnen, live-musiken och efterfesten att behöva spara, men desto rättvisare mot dem som normalt försvinner i mängden. Vilken lättnad det måste vara för den största majoriteten, som egentligen inte ens i ljuvaste konjunkturstopp har råd, att nu kunna andas ut och, utan att behöva förklara sig, hålla en ateljé-utställning till en kostnad i proportion med varumärkets storlek. Modeveckor är till allas stora förvåning ingen självklarhet och det är befriande att kravet för att erkännas en existens den här säsongen inte är att visa i ett officiellt tält.