CONSPICERE

dagmar

”Undrar om det blir några stickade koftor för dagmar, höhö” larvade vi oss innan visningen. Tji fick vi när det dröjde säkert åtta utgångar innan man såg något stickat över huvud taget. De tjuvstartade med den där förflyttningen redan våren 2008 med storhiten skinshortsen och de verkar bekväma i tuffdagmar. Koftorna finns förstås fortfarande där och det stickade har inte glömts bort utan utgör en stabil grund för vad vi förmodligen i slutändan får se i butik.

Jag koncentrerade mig mycket på de smala svarta benen, vilket på något sätt kanske är lite orättvist, men ialla fall. Med dragkedjor längs hela yttersidan, med små western-aktiga hål och nitar vid vaden och förstås finast av allt de transparenta rynkade byxorna. Som alldeles för stora nylonstrumpor!

Det har varit en del höga hår under dagarna, 60-tal typ, och det öppnade på Dagmar upp för en variant av den numer klassiska Stockholms-stylingen; scarfen runt huvudet. Local firm hade visserligen redan visat hur man förhöjde den (bokstavligen) genom att placera den ovanpå en liten hatt, hos dagmar fungerade de höga sviryggarna som stoppning. Det blir en lite mer exotisk än stockholmsbloggig känsla då, speciellt bakifrån. Inspirationen kan mycket väl ha kommit från en under tidigare modeveckor frekvent Berns-besökare, Diane Pernet.

Och appropå modebloggare så är ju Dagmar ofta deras favorit bland de svenska märkena. De lyckades fint med leopardmönstret på aprikos grund, speciellt i jumpsuiten och uppblandningen med andra print, och jag tänkte (även om det förstås är en helt annan stil) på Balmain vars leopard varit höstens största modebloggshändelse typ.

Annat fint var ett print, som jag tippar att Dagmar kan ha gjort själva, vet att de brukar tycka det är roligt när resurserna finns, som plockade upp essensen i märket på något sätt. Färgerna och mönstret påminde om det på etiketterna och i loggan, en slags logoklänning skulle man kunna säga.

Och det var väl typ allt jag hade att bjuda på från höstkollektionerna 2009 än så länge. Kan i och för sig nämna att jag, liksom precis alla andra, är smått förkrossad över att Dårvik inte kommer att sälja kläderna hon visade, utan att kollektionen tillverkats som ett snyggt sätt att visa upp smyckena som är hennes huvudsakliga fokus. Men enligt Agnes ska de i alla fall gå att beställa o man som privatperson kontaktar designern, så helt kört är det inte.

Det är förresten ett hopplöst orka ibland det där att skriva om alla kollektioner. Jag pendlar med att tycka det är skitkul ur en ganska narcissistisk synvinkel att få babbla och hitta på massa om influenser som man egentligen inte har någon aning om, till att bara vilja visa upp mina bilder som ibland blir fina till att tycka att allt är ett stort jävla waste. Men den här gången gav jag mig fan på att ta mig igenom allt och konstaterar vi i efterhand att det var waste så tänker jag inte hålla det emot er om ni inte läser. Jag tror att jag kan konstatera att jag hade tyckt det var ointressant om det inte var jag som skrivit det.