CONSPICERE

tidsenlig propaganda

Viktor & Rolfs metod att visa sin vårkollektion -09 i digitalt format för hela världen samtidigt har omskrivits som entydigt modern, och utöver det med (krystade…) fördelar som ”No invitations, no seating charts, no traffic jams, no endless wait.” (.. misstänksamma med tanke på prestigen just den ändlösa väntan och den hysteriska trängseln tillskriver den som fått en inbjudan).

Nu är väl modet den sista subkategorin att hålla fast vid den journalistiska etikens gloria, men ur objektivitetssynvinkel är visningen och det konsensus som råder kring dess tidsenlighet kanske i första hand inte tillgänglig och demokratisk utan propagandistisk. Det kan inte finnas ett mer effektivt sätt att kontrollera bilden som når de potentiellt kritiska journalisterna än att se till att ha monopol på all visuell information, det vill säga  all information som i slutändan värderas i modet.

Att inspelningen tog nästan tre dagar och att man spenderade summor motsvarande en traditionell visning är ännu argument som i recensionerna används till V&Rs fördel. Det blir en tillfredställande bekräftelse på att det verkligen var ett modernt val för att de är pionjärer och inte för att de ville komma billigt undan. I själva verket är det lika sannolikt att det var väl investerade pengar för att kunna garantera kontroll över varenda rörelse, varenda vinkel, varenda ljussättning (för att inte tala om varenda penseldrag i photoshop). Long gone är dagarna då snubblande modeller bevisade skornas oduglighet. Nu har alla världens moderedaktörer sett kläderna ur samma vinkel, den bästa vinkeln, och alla trendspaningar inför kommande vår visar bilder ur samma vinkel, den mest fördelaktiga, med samma undertext: ”Photo: Peter Stigter/Courtesy of Viktor & Rolf”.