xxx
Arkiv fö augusti, 2008
jag tycker om människor. och fred. svart funkar till allt. style is eternal. och holly golightly är min inspirationskälla.
The Cut bad ett gäng designers som visar under New Yorks modevecka att sammanfatta sina respektive s/s 09 med ett ord.
”Sweat” (Alexander Wang), ”Gnarly” (Derek Lam), ”Etch” (Preen) och ”Rigorousruffulous” (Phillip Lim) är alla med beröm godkända ordval, men sen kommer den där andra NYFW-typen med Michael Kors i spetsen, en av de få som kan få en så etablerad utgångspunkt som ”Architectural” att framstå som pretentiöst skitsnack (för inte finns det väl någon som tror på att det kan bli något annat än lite beiget och lite mocka och lite sånt där sportigt fast på ett sexigt sätt), och Fetherston som representant för den yngre generationen – helt konfetti med sitt ”Sunset”. Gah.
Och till sist Oscar de la Renta som är en klass för sig med, javisst, ”FEMININITY”. TEH LOLZ!!
Jag har tänkt på om han nu är den sista (Valentino kan ha varit den näst sista) som är kvar av en tradition där det var legitimt att helt och hållet förbise all form av konceptuellt tänk, och att det är vad som får honom att framstå som smått ignorant.
(Via Rock.The.Trend)
glitter
Jag upptäckte glitter tack vare en inkommande länk och, som sig bör när det gäller dem som har vett att uppskatta den egna genialiteten (liksom när man inte själv har vett att förstå att man blir hånad), älskar jag den. Jag har till och med börjat använda ordet glitter som uttryck för den där typen av pärlor till smarta/dumma/självklara/vackra/bra formuleringar, bilder, citat och uttryck som jag samlar på (även om ingen förstår vad jag menar med det. Än. Hur självklart det än framstår i det huvud som är mitt universum).
begränsad upplaga
Vin, men jag tror det kan ha varit någon slags modevisning också. Minns att stylingen till hälften var väldigt mjukalockarmörkaläpparsomifilmnoir-looken a/w 07 och till hälften NK-punk och att jag och Alex konstaterade att Sofi Fahrman är effektivt opolitisk. Ingen päls, inga läppförstoringsutlottningar, ingen anti-smoking generation. Jag gick hem sen och somnade först på golvet och sen i badkaret och vaknade inte ens när Veckans Man ringde på dörren.
det är väldigt tyskt
”Jag tror att Helmut bara ville bli jävligt rik”
Tio minuter i slutet av gårdagens Snittet handlade om Helmut Newton. Starka kvinnor i utsatta positioner – misogyni eller feminism? Får man skilja politik från modefotografi? Från porr? Naziestetik? Var han ens en bra fotograf över huvud taget?
nu du
Den här sommaren har varit bäst ävva men slutet för långt. Nu blev det äntligen höst och hyperaktivitet som sig bör när det ska börjas om på ny kula. Kommer hem efter morgonpromenaden och finner en man iklädd enbart kalsonger ätandes banan (hundvakten, visade det sig snart). Upprop på MKV. Jag tycker allt är världens roligaste och vill helst vara överaktiv superstudentska och dessutom tänker jag få världens bästa betyg. Lunch med Fredrik (hundvakten!), Emilie (kurskamrater igen!) och Love (hund!) på Saturnus. Skolstartsshopping (jag) och träffapinkfloydshopping (Fredrik).
the fashion party drinking game
Vi brukar köra ett fashion party drinking game som bygger på just det där modebloggiga, varje gång man ser en Lykke Li-knut, de där grova flärpsandalerna från Zara, balenciagablommigt, en röd vippkjol och så vidare måste man ta en klunk (gratis)öl.
Att spelet är genomförbart (och att man brukar bli ganska full) visar visserligen att det finns en konformitet som är lätt att göra sig rolig över men samtidigt att det är lite som med vilken sfär som helst (jag känner igen en popflicka när jag ser en precis som jag känner igen en modebloggare), och i denna är inträdesbiljetten helt enkelt minimarketboots.
Anledningen till att jag tror att det blir jobbigare att acceptera modebloggarnas konformitet är att de har storslagna konverteringsambitioner, och dessutom besöksstatistik som talar för korstågets framgång. Men alltså kontentan av det jag känner är typ: Vavava? Vad spelar det för roll om alla tjejer på bloggtoppen är lika dana? (Och är det viktigare att vara unik på internet än i verkligheten?). Det kanske inte är inspirerande, men på vilket sätt är det en angelägenhet?
En konformitet som å andra sidan är rätt tråkig är att pressutskick får sådant okritiskt genomslag på modebloggarna (typ värsta modebloggsracet om vem som publicerar MQs kampanjvideo med Brolle Jr. först), vilket ju på att PR-byråerna vet hur man trycker på de än så länge oerfarnas knappar. Denna marknadsföringens räkmacka går dock en dyster framtid till mötes, genomslagskraften är bara en barnsjukdom, snart kan tjejerna spelet.
Okej. Nu måste jag gå och kräkas upp lite av gårdagens tequila så att jag har plats för kvällens ölfrossa. And I don’t mean that in a bulimic way. (Kom igen nu, obligatorisk yoghurtkommentar. Mmm vad gott med tequila/kräk/öl/frossa/bulimi).
Bilderna är två print-screens från sajten modefrossa som publicerar bilder från hundratals svenska modebloggar.
Det ska löna sig att vara materialist på liv och död (eller: vi som inte längre kan känna kärlek får åtminstone rabatt på det jordiska)
Jag som bara skulle köpa sånt som gick att äta eller dricka. Den (fast med tio gånger kjolsvidden) borde hur som helst vara justerad och klar och lastad i den tyska budbilen i denna stund.
Den nyöppnade Wunderkind-vintagebutiken ligger på Tucholskystrasse. Du betalar i princip materialkostnaden, och fylls dina ögon av tårar över att det ändå är snäppet över din budget drar mannen i de rutiga byxorna, Karsten, av en extra tusenlapp eller två.
