falskt äkthetssökande
I skvallerpress framstår plastikkirurgiska ingrepp som omoraliska om de misslyckas. Det som är onaturligt men ser naturligt ut är idealt, medan det som är onaturligt och faktiskt ser onaturligt ut förkastas (om man nu måste förkaste något borde det ju rent logiskt vara ett orimligt perfekt utseende som bara kan skapas på kirurgisk väg eftersom det göder ett overkligt ideal).
Man höjer idealet till skyarna men förkastar den enda vägen att nå det och gör på så vis perfektion än mer onåbar. Idealt ska du alltså vara lika perfekt som den opererade (och retuscherade) förebilden, men du ska inte nå dit på kirurgisk väg även om det är precis vad förebilden gjort.
Och vem är förebilden? Den framställs som en verklig människa men i en bildkultur som vår är den enbart en just en bild av en förebild, och för att citera Coleman ”there is no one way that anything looks”, en bild är alltid bara ett specifikt ögonblick och aldrig representativt för något annat ögonblick. Men det låtsas föberbildsbilden inte om, den vill att vi ska tro att det finns dem som ser ut på ett sätt: det bästa sättet, den yngsta vinkeln.
Bild: People.com
Leave your Comment