CONSPICERE

Hej Sofia! Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår. Är du missnöjd med ditt utseende? Eller är du ”bara”, som så många andra (jag är lätt en av dem), bara väl medveten om vad du är mindre nöjd med? Förstår du vad jag menar? Jag är rätt så nöjd med hur jag ser ut, även om jag hela tiden har vissa saker som jag inte är nöjd med (hemlig lista här med) och som jag gärna hade ändrat på. Inget ont om plastikkirurgi (så länge den används på en frisk nivå), den hjälper sjuka, folk som skadat sig och även andra som inte är i behov av vården i direkt medicinskt syfte, men jag har svårt att tro att den hjälper självkänslan och självförtroendet fullt ut enligt gräset-är-grönare-på-andra-sidan-principen. Nu svävar jag ut. Jag funderar, har man dåligt självförtroende/dålig självkänsla bara för att man skönhetsopererar sig? Jag vet inte.
Jag tror att det här är något som tål att diskuteras. Och vad som är skönhet. Alla kan ju säga om någon är ful eller snygg eller vad personen nu är i deras ögon, men det är ju personligt. Men en människa som ser perfekt ut (vad är perfekt?), ser inte den lite tråkig ut? Är det då inte lite roligare med en flicka som har glugg mellan tänderna eller en kille med lite krokig näsa? Tjejer man ser på stan som är ”söta/snygga” enligt normen ser ofta ungefär likadana ut. Man ser liksom inte skillnad på dem.
Nu har jag skrivit en massa. Men jag tycker det är intressant. Även om jag inte tror att det finns några svar som är ”rätt”. (Det egentliga syftet med den här kommentaren ser du på de första raderna.)
Tack för intressant läsning. Btw är jag intresserad av hur din lägenhet ser ut, om du har lust att visa nån dag?

Du är snygg precis som du är! Alla små ”fel” gör dig till dig och medvetandet om dessa ”fel” gör det både enklare att dölja dem samt att framhäva de bra sidorna hos sig själv. Min personliga åsikt är att du är strålande vacker och inte försvinner in i mängden med ditt supercoola lockiga hår, din slanka kropp och din intelligens, men det är bara min åsikt.

Keep up the good work Sofia, för att du är helt fantastisk!

personligen satsar jag hellre pengarna på terapi för att lära mig tycka om mig själv.
Jag tänker att det precis som man kan ha ätstörningar som gör att man får dålig självbild kan man ju även ha det utan dem, och att det kan vara så ”enkelt” som att om man bara accepterar sig själv försvinner det. (för personen med anorexi ser den att den inte är tjock och för personen med krokig näsa ser den det som en personlig touch på sitt utseende)

Tycker på något sätt att det är trist att du lägger ner tid att tänka på sådana ting. Perfekt är en av de ord jag minst gillar i svenska språket. Definitivt när det gäller utseende för vad är perfekt? Vem bestämmer det och varför skulle just någons åsikt vara korrekt. Alla är perfekta på sitt sätt. Du om någon borde väl inte ha något att tveka över när det gäller ditt utseende. Jag har fått för mig att du är en stark person med självförtroende. Fast det kanske bara är ett spel för galleriet.. tror inte det. Svälj nu dina bekymmer och älska dig själv och livet precis som det är. Visst det låter klyschigt men det är sant…

Jag är iofs väl medveten om att vi alla har delar av kroppen och sig själv man kanske önskade var på ett annat sätt men om man tänker på det i ett större sammahang är det ingenting att jag har en putmage och att min överläpp är minimal när jag ler. Vet inte om det kommer med åren (jag är ju lite äldre än dig) för i så fall kanske det släpper snart dina funderingar..

”Du om någon borde väl inte ha något att tveka över när det gäller ditt utseende.” — ursäkta att jag nu tar mig rätten att kommentera en annan läsares kommentar, men jag kan bara inte låta bli. Den där ”du om någon” argumentet är tyvärr inte särskilt hållbar medtanke på att historien är fullspäckad av exempel på snygga (kanske perfekta ytligt talat) framgångsrika människor vars egen självförståelse och självbild skiljt sig radikalt ifrån The-she/he-got-it-all bilden som omgivningen har haft. Dina föreställningar om mig behöver inte vara inte vara mina föreställningar om mig, även om de kan ha en del att göra med varandra och till en viss del möts, but still…

Önskar verkligen att jag haft möjlighet att svara på era kommentarer snabbare (min dator har som sagt kraschat). Det handlar inte om att jag vill vara ”pefekt” och det handlar heller inte om att jag har dåligt självförtroende. Det är helt enkelt så att jag är medveten om att jag inte är idealet (det finns inte någon i hela världen som är det, idealet finns bara i tvådimensionella bilder och aldrig i verkligheten) och att jag tror att det mest effektiva sättet att göra sig fri från det för gott är att sluta ha ambitionen att försöka uppräthålla en bild av att närma mig det.

Och om vi går till det kommentarerna har handlat om så tycker jag det blir lite skevt att prata om att perfektion inte skulle vara det perfekta eller vakckraste. Imperfektionen man aklltid återkommer till är precis samma typ av ouppnåeliga idealbild eftersom det alltid är en viss typ av imperfektion som kommer upp som exempel. Det är gluggen mellan framtänderna, det är inte den kala fläcken på huvudet eller den dallriga magen som är det där ”charmigt unika”. Det är ett annat ideal, om än inte symmetriskt.

[...] enklare de förhöll sig till bilderna av sig själva, alltså de fotografiska bilderna, än vad jag någonsin klarade av när jag bloggade [...]