blablablablablablabla
Jag läser en avhandling om skönhetskultur i Sovjet och hur intressant det än må vara så går det inte att göra om till något man kan prata eller skriva om. Resultatet skulle bli som på en tenta där någon annan ställt frågan och jag bara behöva mata ut svaret, och redogörande är inte snyggt i bloggform.
Den senaste tiden har jag varit helt oförmögen att relatera det jag läser till något utanför. Mitt modeintresse har blivit asocialt och isolerat. Det är kanske en logisk följd av att jag inte är engagerad i något som kan relatera till det som händer nu, har inte köpt ett magasin på månader och har inget intresse av ändra på det.
Dessutom är det mycket empiriskt redogörande i litteraturen, och i kombination med nedsatt hjärnkapacitet (på grund av allmän nedstämdhet, trötthet och lathet) är det den mest meningslösa kunskapen i världen.
Föreläsningarna på universitetet brukar vara min räddning när det känns så här, lite diskussion och lite perspektiv, men nu i slutet av terminen har vi bara en i veckan. Och den enda gången var i måndags och upprörande värdelös. Jag gick efter halva eftersom jag vägrade lyssna på hur föreläsaren trivialiserade Flesh Wounds.
Där kanske jag i och för sig har ett ämne att skriva om för första gången på en vecka. Varför föreläsaren hade så fel och jag har så rätt.
