CONSPICERE

Gustav III hade gillat det

(Foto: Karl Thorborg/Kungliga Operan)

Igår tog jag som sagt med min bästa Alex på Operan för att se Gustav III, en balett om teaterkungen och Sveriges första kulturpolitiker.

All kostym är designad av Lars Wallin, vilket förstås innebar en fröjd för ögat och extravagans utan hejd, Gustav III hade älskat sammetskjolarna och de guldbroderade korsettliven. Men fytio lager tyll är inte helt oproblematiskt. Många gånger upplevde jag att kostymen gav en större behållning än dansen, kanske främst i de stora hovscenerna då hela scenen täcktes av frasigt siden och det inte fanns mycket rum kvar för ballerinaben.

I andra scener var det å andra sidan tvärt om, änkedrottningens soloparti hade inte varit lika magiskt om det inte vore för den hellånga sammetsklänningen. Men då var det också bara hon på scen.

Jag tror det har lite med min egen nästan perversa besatthet av att se dansarnas kroppars minsta rörelse att göra, balett för mig är lika mycket att se varje enskild benmuskel spela som den totala rörelsen. Det säger väl kanske mer om mig, att efter att ha sett en föreställning med kostym av Sveriges kanske främsta klädskapare tyckte jag att det var otroligt befriande med en avslutande scen som bokstavligen var så nära naket det går.

Det råder trots allt ingen tvivel om att jag rekommenderar er att se den, det var vackert och bitvis gripande (försoningen mellan mor och son!), och kostymen är förstås helt unik.