strax tillbaka

När jag får skrivkramp tänker jag ibland på Tanja som kan vara borta i veckor utan att någon slutar älska henne och blir lite lugnare. Det gör däremot inte känslan av att jag aldrig mer kommer att kunna komma på en bra idé mindre skrämmande. Men jag gör mitt bästa för att bota tentahetsen och hjärtesorgen som jag tror är vad som hindrar mig.

(bild: Helmut Newton för Blumarine för länge sen. Kanske -99 eller så.)

Comments

Sven
Posted on 29th mars, 2008

”Hjärtesorg”…? Tell us more please. Is that what you meant March 24, saying you had plenty of time but didn’t dare to write?

sofia dahlén
Posted on 29th mars, 2008

nejnejnej, då menade jag att jag inte vågade skriva eftersom Johan gett mig prestationsångest :)

Sven
Posted on 29th mars, 2008

Jaså han. Jaja, de som kan prata försöker alltid terra oss som kan skriva.

Hanna P
Posted on 30th mars, 2008

idag råkade jag yppa tanken att rödvin är vägen ut ur idétorkan, det kändes väldigt ohälsosamt.

Marie
Posted on 30th mars, 2008

Vilka galet fina foton.

Vad vore vi för läsare om vi slutade älska dig bara för att du tog paus då och då? Om vi gjorde det vore vi ju otroligt dumma, och otroligt dumma läsare borde inte få äran att läsa dina texter överhuvudtaget. ”Den som förtjänar dina tårar skulle aldrig få dig att gråta”, som det heter. Sanning med modifikation kanske, men ändå tänkvärt.

Om du aldrig skulle komma på en bra idé till i redan av ditt liv, so what? Du skulle ju fortsätta vara samma fantastiska kvinna även utan ständiga prestationer. Klyschigt men sant!

Lilly
Posted on 30th mars, 2008

Hey! Ta det lugnt! Ge dig tid att läka, läsare finns alltid.

Sven
Posted on 30th mars, 2008

Ja du ser ju att några fans är med dig, och jag håller med dem. Med risk att verka påträngande vill jag säga att de/vi nog skulle gilla om du ville berätta lite om hjärtesorgen? Som John Keats, ”My heart aches and a drowsy numbness pains my sense … ”

sofia dahlén
Posted on 30th mars, 2008

hanna: jag provade vitt igår. det gick sådär.

marie och lilly: ni är fina. tack.

sven: men alltså det är inte så mycket att veta. Det gamla vanliga, love hurts.

Camilla
Posted on 30th mars, 2008

Usch då, nu blir jag orolig… Hoppas allt blir bättre snart. Och skrivkramp måste man få då och då. Det är bara mänskligt. Många, många kramar

GSG
Posted on 30th mars, 2008

Du skriver såklart hur mycket eller lite du vill, och när det passar just dig och ingen annan. Endast så blir det du skriver intressant, och för dig själv en utveckling

Du behöver inte överträffa dig, det du redan skrivit har redan bevisat att du är riktigt bra, …med marginal.

Kram GSG

Tanja
Posted on 31st mars, 2008

Oj, nu blir jag fruktansvärt smickrad. Jag satt och angstade över att ingen kommer fortsätta besöka mig om jag inte skriver färdigt någonting snart, så gick jag in på besökarstatistiken och såg att jag fick typ en miljon besökare från dig. So it goes.

Jag har alltid tyckt om att du verkar skriva när du vill, om vad du vill. Utan att styras av vad andra skriver om, men pauser då och då och flera inlägg på kort tid då och då. Och när du väl skriver är det intressant och läsvärt. Hoppas tentan och hjärta/smärtan ordnar sig, oavsett om det får dig att skriva mer eller ej.

Hanna P
Posted on 31st mars, 2008

mm, jag testade båda i helgen och det röda gav helt klart bäst resultat. jag önskar jag hade haft en diktafon att spela in alla smarta idéer med. eller jag tror iallafall att dom var smarta, hmm…

Pretty Purple about to go Crazy Red any of these days now!
Posted on 31st mars, 2008

Ok, med all respekt med de där klackarna som fröken Helmut har på bilden: det må teoretiseras hur mycket som helst, but it ain’t freakin’ right to torture your feet like that. Om ändå fötterna hade en röst… :]

Leave your Comment