CONSPICERE

Jag gör helt tvärtom och hoppar över den redogörande texten. Det tar liksom lite emot att skriva orden ”dagens outfit”. Då är jag hellre skamlös exhibitionist. Fast om man verkligen vill veta vad jag har på mig kan man ju alltid fråga eller gå till min flickr (jag är med i wardrobe_remix gruppen och där är det mer eller mindre standard att säga var man köpt sina kläder, och ja, det där är bara för att legetimera för mig själv, haha). Men på samma sätt som du gör så skulle jag inte lägga upp en bild som inte uppfyllde mina kriterier. Bilden i fokus. JAG i fokus. Det är ju ändå därför man bloggar nästan, för att synas och för att höras.

Och nu kom jag in på ett helt annat ämne. Men ja, jag tror inte riktigt på att dagens outfit är så köphetsande. Det är väl ändå mer roligt och inspirerande att få se hur man kan kombinera färger och skärningar. I alla fall för mig. Sedan är väl ”önskekollagen” en helt annan femma.

Varför tar många av de plagg slut som modebloggare skriver om i affärerna? Jag blir inspirerad ibland, men oftast vill jag bara ha. Inspirerad till att köpa?

Det är hela dealen med reklam som skrämmer mig tror jag. Och när det hamnar på individnivå och vanliga människor når ut till andra vanliga människor ser man hur tydligt VI ÄR produkter av samhället. Tanken skrämmer mig. Att åtskillnaden blir suddig. När vi har blivit en stor del av marknaden har den också mycket makt över oss. Den styr oss och vi i mindre mån den.

Jag tycker dagens outfit kan säga så mycket. Visst kanske det blir trist med alla modebloggar där alla så gott som visar upp samma outfit, acne luv och blommiga kjol från TopShop. Men så finns det de som gör dagens outfit helt rätt. De behöver inte skriva något mer i sin blogg än att visa upp sina plagg för det säger så mycket. Visst önskar jag att jag hade tiden, kameran och ljuset för att ta grymma dagens outfit. Men å andra sidan kommer jag alltid tycka det är kul att ta och lägga upp en dagens outfit för det är ju verkligen jag och min stil. Personligare än så blir det kanske inte…

Det är klart att det kan ses som en reklampelar men det är inte så jag tänker det. Det är inspiration för mig. Är det då reklam även när man svarar någon på stan var min topp kommer ifrån? för det är relativt samma sak.

Jag kompromissar genom att inte skriva ut varifrån jag köpt kläderna.

Om man tycker man har gjort ett bra köp i en butik, så är det väl inte fel att tipsa andra om att gå dit?

what is with you promise to post in english? i am hopless lost to understand and really interested!!! the translation-machine do nonsense…

Liebe Mocca, ich helfe dir gerne mit dem mühsamen Schwedischen. Sofia stellt sich die Frage: ”ist es möglich für mich als freie Bloggerin, den ‘Outfit des Tages’ mit Namen von Marken und Einkaufsstellen zu beschreiben, ohne mich ausgenützt zu fühlen, wie eine gratis Werbung?” Die Antwort ist ungefähr: ”Ich zeige euch was ich frei gewählt habe, nach meinem Geschmack, ich nenne die Namen nur um zu zeigen das ich gute Marktkennschaft habe”.

Genom att inneha en blogg skriver man väl under på att man mer eller mindre är någon form av exhibitionist, vare sig det gäller att belysa sina tankar, midjemått eller inspirationskällor.

En outfit kan ses lika mycket som ett konstverk som en målning och jag anser det vara helt och fullt legitimt att bjuda omvärlden på ”dagens konstverk”. Så vitt jag vet är det ingen som redogör för vart man köpt färgen till sin målning så jag håller helt och fullt med om att texten är en helt annan företeelse.

Min högst personliga åsikt är att det är fullkomligt ointressant varifrån plaggen kommer eftersom jag ser outfiten som inspiration till att göra något eget. En ögonöppnare snarare än en pekpinne som säger åt mig hur jag skall göra. För att återigen använda den smått töntiga liknelsen konst så är det mycket intressantare och mer utvecklande att inspireras av t.ex kubismen än att rätt upp och ner kopiera en specifik målning.

Sven: ”ich nenne die Namen nur um zu zeigen das ich gute Marktkennschaft habe” that is actually not what I am trying to say. Rathr that the reason i write the names of the brands is because it’s what youre ”supposed to do” when you publish a picture of yourself on a fashion blog. There is a discussion going on in swedish media at the moment about bloggers being used by the fashion companies as free advertisement for different brands. I argue against that by saying that as the purpose of my pictures is not to actually state the brands I’m wearing I cannot be concidered ”used” as stating the brands is secondary.

Många språk i kommentarsfältet idag, tur att vi håller oss till de tre jag förstår :)

Very good. I did not quite catch your meaning of ”exhibitionism”, as I see now.

thank you soo much – both of you. it is really interesting because blogger (fashionblogger) in germany pay no attention. sweden is always up to day and earlier than all others. my personal opinion is, that is not all about the brand, than more about what to do/make/create in the whole dress/outfit. with cheap and expensive, all day like H&M against chanel or new/young fashion designers. And of course to make it possible to copy an outfit if it’s such an inspiration. the possibility of copying things is important and say to you, that you do something right and better/first of all. actually it is advertising, but in a personal way. myspace is at the moment a really good place to get populare in music and why should blogger are not be a good reason to make designers and brands populare. this is a global thing. you will never known about small individual brands from others contries and also for fashion designers it is interesting…
did i understand the way of the discussion?

i ment, that fashion blogger got no attention – they are not excepted as an journalist for fashion and although not in discussion for free advertisment. do i correct myself?

hi dear stylish collègue

i’m kamel, from Paris

i quited TV univers to create a street style blog that shows Paris through street style photo romances.
I like to mixe stories and real styles because it’s a way for me to humanize fashion.

after 6 months of street style hunting and bloging, Last week, i’ve been asked if i could create a street style press magazine in Paris for july
i am very glad because it’”s a great challenge and i’ve never done that before.

ii don’t know if you can succed because I hope that everyone could help me
because i’ll have to find photos from all over the world
that means creating a network of street style photographers

I’ll be glad to switch links with you.
My blog’s name is : STYLE AND THE CITY – PARIS

have a look to my photo romances and tell my what you think about.
some stories are translated in english : click the english flag

thank you very much for your new friendship

Kamel
street style romancer in Paris

STYLE AND THE CITY – PARIS

hej, jag har haft vinterkräksjukan så det blir ingen fest idag :/

Jag samtycker.

Dagens Outfit är ett sätt att inspirera andra. Om man inte får betalat för det, är det inte direkt reklam.

com·mer·cial /kəˈmɜrʃəl/ Pronunciation Key – Show Spelled Pronunciation[kuh-mur-shuhl]

11. –paid— for by advertisers: commercial television.
–noun 12. Radio and Television. a –paid– advertisement or promotional announcement.

Jag tycker att det är väldigt viktigt för bloggar att inte blir ”köpt” av företag. Det är precis om någon skulle köpa ens dagbok. Ta ifrån ens personlighet och åsikt.
(nu måste jag konvertera till engelska). Most things are bought in society. Blogs were originally a movement against that. It was a way bloggers could speak out their opinions with their readers KNOWING that the opinions they were reading weren’t bought or forced upon. When companies realized they could profit off the more popular blogs, they was a sudden decline in freedom and trust.
It’s amazing that whenever people find a method to promote freedom of expression, companies think of ways to make money off it.