Vad jag framförallt saknar är ett ”varför” i de modebloggar och artiklar som syns i överflöd.
Sofies mode, Modette, modebloggar etc handlar om konsumentupplysning – varifrån kommer plagget, vad kostar det, var kan jag få tag i det? De satsar även på att hitta trender i modevisningarna (dessa trender har de ofta själva hittat i Elle, Vogue eller Harper’s), och diktera hur vi ska klä oss.
Just dikterandet tycker jag rätt illa om personligen, men trendgurus har alltid funnits om man känner sig osäker på hur man ska klä sig, och fyller sin funktion.
Substansen saknas dock. Det finns inget ”varför” – varför klär du dig som du gör? Vad inspirerar dig? Varför ser män idag högklackat som kvinnligt och sexigt, när högklackat var något även män bar för x hundra år sedan? Jag gillade din diskussion om rosa, även om den för min del gärna hade kunnat ha ännu mer tyngd, hur exakt vet jag dock inte. :)
Just metatänkandet om mode är osynligt i modepressen – men metatänkande överhuvudtaget är svårt att hitta i dagens nyhetsflöde. Få tidningar satsar på att skriva djupgående analyser av samhällsfenomen, även om det är vad jag och många med mig hellre vill läsa. ”Nyheter” (eller klädbilder) kan jag hitta på bloggarna eller på tv, jag vill ha något som ger lite intellektuellt tuggmotstånd också.
Nu menar jag inte att det för den sakens skull ska vara ”svårt” skrivet bara för att det ska vara en ”svår” text, en duktig skribent gör inte så, men en djupare analys som kräver att man tänker till och kanske letar upp referenser vore trevligt.
En urholkning av modebegreppet vet jag däremot inte om det här med konsumentupplysande modebloggar etc står för. Man får skilja på den lättillgängliga sidan och den mer analyserande sidan av vad ”mode” är, men det är två sidor av samma mynt.
Vitsen med en tidning kan dels vara att referera vad andra säger, dels att visa på sammanhang och att berätta hur det kommer sig att något är som det är, motivation och kopplingar, samt andra perspektiv. Miljöperspektiv finns, detta med konsumtionsperspektivet verkar bli nedskjutet hela tiden, men det finns andra perspektiv att ta också. Teknik – tyg – frigörelse – arbetsuppgifter. Inte lika lättillgängliga, men fortfarande intressanta.
Det vore också kul om någon kunde kritisera en visning på ett mer vältaligt sätt än ”usch vad besviken jag är” alternativt hitta ”inspirationen” till den och tycka att den är fantastisk när den ser gräslig ut, men inte nämna gräsligheten. Jag kan uppskatta svår jazz om jag hittar melodislingor där i som är underbara eller roliga referenser, men jag kan samtidigt medge att låten som sådan är dålig. Ibland är det referenserna som gör visningen/musiken.
OCH: Allt Marc Jacobs gör är inte fantastiskt. Inte allt John Galliano gör heller. Fram för mer nyanserade perspektiv!
Leave your Comment