jag är så jävla postmodern?

På måndagens föreläsning tittade vi på bilder ur Robert Mapplethorpes ”The Black Book” och fick veta att de var rasistiska. Jag hade aldrig fattat att så var fallet själv eftersom jag direkt tolkade dem som kritik mot snarare än bekräftande av fördomar.

Jag har den hopplöst postmoderna ständiga utgångspunkten att samtida kulturyttringar alltid är menade som provocerande, performativa och ironiska. En slags omvänd Autism kanske.

Det är det som gör att jag känner ett behov av att metaprovocera som alldeles för uppenbar reklampelare. Och det är därför jag gäspar när jag ser Marc Jacobs vårkampanj. Om man hela tiden letar efter det subversiva blir mycket som faktiskt är tänkt att vara det istället banalt.

Jag vet inte om det är för att jag är naiv eller om det beror på att jag är självkritisk och ständigt benägen att ifrågasätta mina egna värderingar (kanske är det till och med ängslighet). Men något jag är säker på, inte minst efter det uteblivna medhållet från kurskamraterna på föreläsningen, är att jag känner mig rätt ensam. Och i förhållande till Johnnys viktiga poäng i en kommentar till MJ-inlägget, att ironi bara fungerar så länge den uppfattas som ironi (precis som att subversivitet riskerar att bli normbildande så fort det placeras i ett oförstående sammanhang), blir ensamheten synonym med att jag har fel.

Comments

Taru
Posted on 11th mars, 2008

jag älskar den där boken. många av fotografierna är helt fantastiskt vackra. Vad jag läst och hört är dock att ja, det diskuteras att boken är rasistisk, men samtidigt har fotografen själv haft både svarta älskare och många svarta vänner så vad ska man tro.

Sara
Posted on 12th mars, 2008

Sofia,

det finns verkligen både innehåll och yta i din blogg – och jag ÄLSKAR det. Vad är det för kurs/utb du går? Blir speciellt inspirerad när du tar upp ämnen ni talar om i pluggat.

Sara
Posted on 12th mars, 2008

ps. ett film tips på Robert Mapplethorp/sexuell identitet/rasism-temat är ”My Beautiful Laundrette”.

Käthe
Posted on 12th mars, 2008

Haha, jag såg kläderna först. :)

Elsa
Posted on 12th mars, 2008

fast om vi nu påstår oss leva i ett postmodernt samhälle (vilket många gör) är denna tolkning inte fel, men inte rätt heller. utan en relationellt, kontextuellt och högst sujektiv tolkning. eller?

Niklas
Posted on 12th mars, 2008

Tack, om mitt kludd är till hjälp för någon så varsegod.

Det finns något hoppfullt i att du är ängslig kring dina egna tankar. Jag hoppas du får den där klumpen i magen när du ibland får för dig att du har fel. Den speciella ångest man får ibland när man upptäcker att man kanske inte riktigt förstår allt. Btw, ofta men kanske inte alltid så ligger man närmre sanningen när man är ensam om en tanke, än vise versa.

Jag finner också något hoppfullt i att hans bilder tydligen uppfattades som rasistiska. Jag precis som du, uppfattade det spontant som en slags ironisk kritik. Och det gör mig nedslagen. Måhända är min post-modernism mer dystopisk än din. Men samma gamla utjänta ironiska kritik doesn’t do it for me, längre. Som jag ser det, blir saker och ting banala, eftersom det finns en paradox i att försöka vara subversiv när det inte finns några normer längre. Hur kan man vara avantgard när det inte finns någon frontlinje att hålla sig framför? Nu är jag givetvis inte en rasist. Men att det ändå tydligen finns såpass mycket normer kvar att dessa bilder kan uppfattas som provocerande, ja det finns något meningsfullt i det. Det ironiska leendet som allt försöker dölja sig bakom blir lätt tröttsamt. Poängen med ironi är att man egentligen inte behöver stå för den. Så det är klart att man blir upfylld när man upptäcker att det ändå finns ett värdesystem som någon uppfattar såpass viktigt att han/hon vill försvara det. Då spelar det ingen roll om deras tolkning av bilderna är felaktig.

semiirriterad
Posted on 12th mars, 2008

Aspirerar Tant Dáhlgren till någon tjänst hos Svenska Dagbladet? Man framstår inte smartare för att man kastar in en massa avancerade ord i meningarna…så skrev jag i högstadiet för guds skull..

sofia dahlén
Posted on 13th mars, 2008

semiirriterad: Har du förslag på ordval som förmedlar samma sak men som inte är lika provocerande i dina ögon? Vad har det att göra med hur du skrev i högstadiet? Vad är det som stör dig i att jag vill föra diskussionen på den här nivån (oavsett om den är hög eller låg)? Och om det nu var så att mitt mål i livet var att skriva min in på svd, varför är det något som skulle göra dig semiirriterad? Är det för att jag inte ska komma och tro att jag är någon? Varför är all kritik folk förmår framföra på nätet så klichéartad?

dontletthemfoolya
Posted on 13th mars, 2008

Å vad spännande Sofia, bra skrivet! Att vara postmodern är att vara komplex. Inom vetenskapen verkar de ibland otroligt förvirrade forskarna angående det postmoderna begreppet. Sammanfattningsvis skulle jag säga att vara postmodern är att ifrågasätta det mesta och vända och vrida på alla stenar. Vilket innebär ett litet helvete, kaos. Och det är kul! Jag älskar tanken med att omge sig med ett tvivel kring sina åsikter och ståndpunkter. Det är vackert, mänskligt och intressant.

neger
Posted on 13th mars, 2008

Varför skulle den vara rasistisk, för att mannen är svart ?

är det inte en sorts rasism att utgå från rasisttemat endast på grund av urvalet av modellens hudfärg ?

även om den är rasistisk, vem fan bryr sig ? konst är konst!

annahita
Posted on 20th mars, 2008

jag älskar din blogg! mer text än egobilder men som fortfarande håller sig flytande ovanför det bottenlösa havet av pretentioner. helt grymt. jag lägger upp dig på min länklista, det är du värd! keep it up. mode förtjänar förståndiga kritiker.

rex
Posted on 22nd mars, 2008

Den ÆR inte rasistisk. Att påstå något sådan ær befængt. Men den skulle dæremot kunna tolkas som sådan, vilket ær något helt annat. Om någon/något inte uppfattas på ett speciellt sætt av någon så betyder det inte att det inte ær så, det betyder bara att det inte ær så før dem. Ett konstverk ær således allt av vad man tillskriver det, och det ær integrationen av dessa kontraster i førhållande till mænniskors personliga och kollektia erfarenheter som gør verket, och føljdaktligen all konst, så slagkrafigt, provocerande och omstørtande till sin natur. Såsom som god konst alltid ær. Men aldrig provocerande i ett førsøk att førændra en værld som inte vill och kan førændras uan i førsøket att finna nya møjligheter och perspektiv på sig sjælv och sin omværld før att sjælv alltid på ett personligt plan kunna førændras.

EntettySmeway
Posted on 24th april, 2009

This site is very cool throughout the Internet by a hot girl Clik

froroGert
Posted on 26th april, 2009

This site is very cool throughout the Internet by a hot girl Clik

Ordititakig
Posted on 28th april, 2009

This site is very cool throughout the Internet by a hot girl Clik

Leave your Comment