CONSPICERE

Jag förstår inte vad du vill säga? :O Är jag helt vilsen. Pratar du om folk som går utan skor för att de är fattiga eller snackar du om ångestladdade cravings efter de där skorna? Eller skäms du för att du har tyckt de varit en viktig trend?

Jag tror jag förstår det där. När man verkligen måste ha något, för annars känns ens liv lite tommare. Det är mer än ”omg!cravings!” och mer än ”åh, vill ha”, det är pur ångest över att man inte äger något som man känner är gjort för en själv. Eller ja, ångest kombinerat med en känsla av ”herregud! är jag så löjlig att jag har ångest över ett par skor/en väska?”-slaget. Jobbigt.

Jag har funderat på huruvida det är ett sätt att kanaliser känslor också, men det blev så jobbigt att jag slutade fundera efter ett tag. Haha.

johnny: Det hanlar inte det minsta om folk som inte har råd att ha skor på fötterna, jag är mycket mer självcentrerad än så. Utan om att alla starka känslor och connections man kan känna till ett plagg har ersatts av ”måste ha!!” och ”cravings!!!”. Jag hatar det för det stämmer inte överens med hur jag relaterar till de saker jag känner för, men i och med alla modebloggares cravings så tar alla för givet att det är något i stil med dom känslorna jag känner när jag skriver att jag vill ha en sak. Men det är helt annorlunda. Det handlar inte om att jag vill köpa, det handlar inte om något ironiskt romantiskt ”we belong together”. Det är inte det minsta ironiskt eller skämtsamt. Snarare än att jag vill ha stövlarna kanske man kan säga att jag vill uppleva dem och får jag inte uppleva dem så blir jag fattig. Det kan låta som att jag lägger in löjligt mycket värde i ett materiellt ting, men då får det vara så.

emilie: jag tror du förstår mig. Som jag skrev till Johnny så handlar det egentligen inte om att ha. Det handlar om att uppleva, och då finns det inget som heter cravings.

Jag för min del tycker att det är trevligt med människor som inte använder sig av smileys för at uttrycka sina känslotillstånd. Ord är ju faktiskt ganska användbara till sådant. Smileys är otäcka, små gula saker och de gör mig illa till mods. För övrigt förstår jag precis vad du menar med att du känner dig fattigare utan upplevelsen av vad det nu är du vill uppleva för tillfället. Berövas man upplevelsen av en bok eller en vän är det samma känsla som uppstår.

Jag borde använda mig mer av smileys. Men i alla fall, du är seriös helt enkelt. Jag förstår precis vad du menar, tror jag. Du vill ha allvar, blodigt allvar. Då är det inte roligt om någon kommer och tar det hela med en klackspark.

Såg just hela klippet för första gången ifrån hannas program på ZTV. Tyckte att det var så synd att du/ni fick mer plats. Blev så rörigt och konstigt alltihopa. Och du förtjänade mer cred än sådär dessutom! Nu är du ju van i att jag öser beröm över dig men ändock, fasen, det är inte fy skam att knalla upp i TV iklädd en riktig .. Ginger Spice outfit som du gjorde! Fina fina flicka. Och modiga modiga flicka. Kul dessutom att få höra dig tala lite. :)
Och just det. Ska du iväg på Veckorevyns bloggthingie nästa vecka? Jag sitter i valet och kvalet om jag ska. Det är liksom 70 mil och lite meckigt med flyg.. men attans vad kul det vore att få träffa vissa sötnosar. Som du!

alexandra: bloggandet kräver liksom smileys på något sätt, jag vägrar dem i texterna men kan använda dem i kommentarerna. När alla använder dem går det liksom inte att uttrycka en åsikt utan att förolämpa någon om man inte använder en blinkande gubbe. Hopplpöst.

niklas: Du borde använda dig mer av smileys? Känner du dig missförstådd Niklas? Det är skitläskigt att vara gravallvarlig, som du och jag har erfarit tidigare så kan jag ibland få kalla fötter och skämta bort saker som jag från början varit allvarlig med bara för att jag blir nervös.

kajsa: ja du kajsa, jag är väldigt väldigt glad att klippet gjorde dig imponerad och att jag slipper skämmas. För jag har skämts mycket över det där. Det är inte det att jag har problem att visa upp mig i lite kläder, inte över huvud taget, utan jag tyckte inte riktigt om situationen jag satte mig i eftersom mitt utrymme att uttrycka mig var väldigt begränsat. Jag sitter gärna naken och pratar politik, men känner mig obekväm om jag står tyst och blir betraktad iklädd polotröja och långbyxor. Hur som helst har jag tackat ja till VR-grejen. Vore verkligen jättekul om du kom, men jag förstår om det är lite omständigt…

Jo men det är ju iofs förståligt att du är nervös, ditt bloggande är seriöst. Finns en poäng med det, mitt är bara tidsfördriv, ett ställe där man kan vara allvarlig. Mitt motto, allvar inte ansvar. Om det är till någon hjälp, jag tycker mycket bättre om när du är allvarlig.

Sofia, jag känner lika dant. Jag funderar då och då på om det här med bloggandet är en bra idé. Jag har sällan den starka kännslan för mode som jag brukade ha. Jag älskade att läsa modemagasin, se senaste catwalkbilderna och vackra photoshots. Det gör jag fortafrande, men bloggberoende som jag är kommer jag läsa det på en miljon andra ställen. Det känns inte unikt. Sedan känns det lite som ett måsta att hinna först, veta mest. Ibland vill jag bara gömma mig från denna överhypade värld. Förr kunnde jag riva ut en sida på tex ett par gucci skor, hänga upp bilden på väggen och bara älska den. Kärleken/begäret höll ofta mer än en sesong.

Förstår att det kanske kändes lite konstigt. Hela situationen var ju helt konstig ju. Jag fattar inte alls upplägget eller själva grejen då det ju inte ens fanns tid för något av dem att egentligen prata om era kläder. Jag är ju inget fan av 90-tal men du satte kläder på det bästa av den tiden kan man väl säga. Spice Girls! :) Mihi Nej men inte ska du skämmas. Inte ditt fel att det blev odd och konstigt. Men naturligtvis önskar jag också att du hade kunnat få mer utrymme att säga vad du menade med kläderna. Nu blev det ju.. ganska platt.

Just det ja. Ska faktiskt boka flyg till Sthlm imorgon. Bara boendet som jag håller på att fixa. Hade totalt glömt det men det är tur att man har bröder med flickvänner som bor i innerstan. ^^ Så med 99 % säkerhet kommer jag att vara där jag med. Ska verkligen bli tokroligt att träffa massa bloggerskor som jag bara sett på en skärm. Men ojski pojski vad nervös jag kommer att vara. Typ.. göra en mellanstadietgrej av det hela och fnissa bakom mitt långa hår och titta under lugg. Hahaha

niklas: tack, det är en fin komplimang.

nadja: jag tror inte bloggvärlden förstör för hur jag känner, snarare för mina möjligheter att uttrycka mig. Men jag förstår din situation :)

kajsa: jag tycker inte det var något fel på själva upplägget, det handlar snarare om att just jag inte är den bästa att sätta i det sammanhanget eftersom jag inte är bekväm. Men nu vet jag det i alla fall och gör inte om misstaget. Vad spännande att träffa dig då, det finns inget att vara rädd för kan jag lova dig.

Jag tycker att det är så intressant att vi tittar på mode på helt olika sätt: Du vill verkligen ha de där skapelserna som dina favoritmodeskapare har gjort. Så är det inte för mig; säkert delvis för att även om de hade pengar syr de inte upp saker över storlek 40, max 42, men inte bara därför. När jag ser på visningar följer mina tankar och reaktioner istället schemat: Är det vackert (enligt min personliga smak)? – vilka är influenserna? – passar det min kroppstyp? – kan jag sy något liknande?

My God. Tur att man inte har en renodlad modeblogg. Jag tycker inte om den där känslan som kommer smygande inom mig, när jag förstår att vad du menar är att du skulle stå över alla andra i upplevelse, känsla,lust och dyrkan inför något. Är det så? Varför skulle alla andra endast vara besmittade med cravings? Vad exakt grundar du det uttalandet på?
Och,litet ps, jag älskar smileys… men det är nog en generationsfråga, jag är ju inte uppväxt med det (fanns inga datorer när jag var liten) så för mig är det ett skönt sätt att sprida lite emotions… Å andra sidan var din skrivna beskrivning av en smiley skitkul. Men det var också allt….i allafall i detta inlägg.

maggie: Om man vill kan man välja att tolka det jag skriver som du gör, men då måste man utgå från att jag är en elitist som ser mig själv som överlägsen alla andra (vilket inte är sant). Jag tror du missförstår mig från början till slut, för det jag säger är att jag känner mig missförstådd (och tror säkert att många andra gör det också) eftersom utgångspunkten för många som hör ordet modeblogg är en likriktad mall som består av cravings och önskeoutfits. Jag ser inte ner på ”cravings”, men jag känner mig frustrerad över att hela tiden behöva utgå från försvarsposition. Jag kan inte bara skriva det jag känner eftersom det alltid tolkas utifrån den där modebloggsmallen. Det är skitsvårt att bli tagen på allvar på grund av den lättsamhet som präglar (stereotypbilden av) modebloggar.

Men varför låter du dig nedslås av det? Du ÄR ju en sådan oerhörd begåvning i mycket, och du har lätt för dig när det gäller att uttrycka dig i skrift, jag tror abolut att alla fattar att du verkligen menar det du säger, med passion och lust, inte bara att du är där i ”must-have vibben” !!!
Sorry, om jag misstolkade…inte alltid hjärnan registrerar allt när man läser blogg. Sedan när man fått tänka en stund, eller fått ett mer uttömmande utlägg(Och här skulle jag gjort en gullig smiley med hjärtan i ögonen, men jag kan inte html-koden för en sån gubbe) så blir både resonemang och sammanhang tydligare.