fin med mig
Lisa och Ulric från Svt:s nystartade modeblogg LLC var här idag för att göra en Fin Med Sofia Dahlén. Bakom kulisserna på Dagens Outfit. Se klippet här.
Arkiv fö mars, 2008
strax tillbaka
När jag får skrivkramp tänker jag ibland på Tanja som kan vara borta i veckor utan att någon slutar älska henne och blir lite lugnare. Det gör däremot inte känslan av att jag aldrig mer kommer att kunna komma på en bra idé mindre skrämmande. Men jag gör mitt bästa för att bota tentahetsen och hjärtesorgen som jag tror är vad som hindrar mig.
(bild: Helmut Newton för Blumarine för länge sen. Kanske -99 eller så.)
…mössan är från Gina Tricot
Jag har gjort några intervjuer den senaste veckan och alla har innefattat frågan om dagens outfit som reklampelare. Uppenbarligen är det en het debatt men jag kan liksom känna att det blir så missvisande att bara prata om till vilken grad det är att bli utnyttjad att inte ta betalt för att visa upp sina nya Acne Luv. Dagens outfit är lite mer komplext än så, en slags förhandling mellan att vilja exponera sig och samtidigt kontrollera bilden man sänder ut, något som egentligen handlar väldigt lite om (vem som producerat) kläderna man visar upp.
Jag förhåller mig till dagens outfit-bilden och dagens outfit-texten (alltså redogörandet för var allt kommer från) som två separata företeelser. Bilden är grundligt genomtänkt och utvald utifrån mina kriterier för den identitet jag vill förmedla, medan listan med inköpsställen egentligen bara finns där för att legitimera/dölja min exhibitionism. Och jag undrar om det då över huvud taget är möjligt för mig att bli utnyttjad av klädföretagen. Om syftet med bilden inte har med redogörandet av inköpsställen att göra är jag ju oberoende och hur mycket gratisreklam det än innebär för klädföretagen så gör det omöjligt mig till offer för något annat än möjligen mitt eget bekräftelsebehov.
If I get a pussy, I’ll be treated fabulously
Ja! Paris is Burning är sjukt svår att få tag på, men jag har hittat den uppdelad i 11 delar på youtube. Vogueing pre Madonna. Titta här! Utropstecken!
ps. Jag tycker Louise Wallenberg är inne på något intressant när hon (i en artikel med samma namn som filmen) talar om frånvaron av patriarker i Ball-familjerna. En värld bestående av enbart (och före detta) biologiska män som bildar ett totalt matriarkat. Dessvärre utvecklar hon det inte, och inte jag heller.
jag kan inte läsa
Jag undrar varför boken som behandlar ett av de mest intressanta ämnena jag kan föreställa mig legat orörd i två veckor. Det är vad litteraturlistor gör med allt som verkar spännande, det går inte att läsa något som återfinns i ett kompendium. Allt jag kan göra nu är att fantisera om vad som finns bakom (fast inte bokstavligt, det vore kinky) skol-, militär- och fashionistauniformer.
Under ligger Kawamuras ”The Japaneese Revolution in Paris” som jag dessutom känner ytterligare motstånd till efter att ha lyssnat på Sigrid Falkmans passionerade föreläsning om Issey Miyake och de konkreta resultaten av väst/japan-krocken på 70/80-talen. Kawamura hävdar ju att japanska designers framgångar i Paris berodde på systemets sug efter nyhet snarare än de faktiska uttrycken nyheten tog sig, en tanke som jag inte känner mig mottaglig för nu när jag bara vill romantisera Miyakes pleats (jaghartappatdetsvenskaordethjälpmignågon) plisseringar (jag kom på det!).
Det verkar alltså som att det blir ännu en dag utan framgång, vilket i förlängningen innebär att de dubbla tentorna kommer ha ihjäl mig nästa vecka.
bloggbloggblogg
Jag fick en utskällning vid fyratiden i söndags morse för att jag, hur var det nu Johan… stannar upp precis där de intressanta frågorna börjar? Så nu sitter jag här och har en massa tid, men vågar inte riktigt skriva något.
påskafton
Hej. Glad påsk.
Jag tog ett par dagar ledigt och åkte till pappa men efter påskaftonsmiddagen sätter jag mig på tåget tillbaka till Stockholm för att fira Hannas 22-årsdag.
kavaj – Zara
body – American Apparel
byxor – Gina Tricot
till Gustav III
Vi är fem bloggare (jag, Karolina, Robin, Michaela och Kenza) som blivit inbjudna att delta i en tävling i samband med att Operan sätter upp en helaftonsföreställning, inklusive maskeradbal, om Gustav III. Alla har fått fria tyglad att göra om varsin enkel svart mask (så här såg den ut från början) som sedan kommer att bedömas av Lars Wallin. Ni som känner mig förstår säkert att bakom mitt bidrag finns en högst pretentiös förklaring. Jag kan inte hjälpa det, jag är ingen hantverkare, allt jag har är mina idéer.
Vi har sedan kolonialtiden varit experter på att exotifiera orienten, det har alltid varit vad som beskrivits som den andra sidan, motsatsen till västerländsk kultur och synen på sexualitet är ofta vad som får exemplifiera dessa skillnader, där slöjan agerar den ultimata symbolen. Det som fascinerat mig mest i modern forskning som behandlat slöjan som komplext koncept har dock inte varit vad den säger om krocken mellan västerländsk och muslimsk kultur, utan tvärt om vad den säger om överlappningen.
Det går att skriva uppsatser om det här, och som tur var finns det andra som gör det, men i det här specifika fallet har jag förstås fokuserat på västerländsk användning av masker och hur koncepten bakom kan relateras till slöjan. Jag säger inte att de är knivskarpa, och jag menar det inte som bevis för att vi ska dra likhetsstreck, utan bara som en uppmuntran att ifrågasätta exotiseringen av ett koncept som ligger vår kultur mycket närmre än vi kanske tror. Sen var det inte direkt så att jag tillverkade min mask utifrån de här idéerna, utan snarare att jag medan jag pysslade med den reflekterade över vad det innebär att täcka ansiktet, oavsett anledning. Så, here we go…
Det som slagit mig starkast oavsett om jag läst om de europeiska hovens maskeradbaler på 1700-talet eller muslimska kvinnors personliga beskrivningar av att vara beslöjad är vilken tilltro som sätts till vad det kan innebära att dölja ett ansikte. När man på hovet fick höra att det fanns en hotbild mot Gustav III kvällen för maskeradbalen ombads han sätta på sig en mask som skydd, som om ingen skulle känna igen kungens iögonfallande kroppshydda och den präktiga manteln han bar, eller som om masken i sig kunde skydda mot kulor. På samma sätt kan beslöjandet av kvinnor i Islam tyckas vara ett naivt försök till att skydda män från den okontrollerbara kvinnliga sexualiteten. Jag minns en kvinna som Fataneh Farahani intervjuade till sin avhandling om iranska kvinnors relation till slöjan, som sa att när kvinnorna gick i Burka blev handlederna sexualiserade.
Både slöjan och maskeringen innebär en slags komplex förhandling mellan frihet och fångenskap. Många muslimska kvinnor (återigen ur Farahanis avhandling) refererar till friheten beslöjandet innebär eftersom en beslöjad kvinna har större utrymme att bete sig som hon vill och fortfarande ses som en ärbar kvinna, medan en obeslöjad kvinna i högre grad måste ”beslöja” sitt språk och sitt beteende för att accepteras av sitt samhälle. Men fångenskapen är förstås fortfarande närvarande i kravet på att vara ärbar. På samma sätt kunde hovdamerna på 1700-talet förhandla med det fångenskap som förväntningarna på deras uppförande kunde innebära genom att ta på sig en mask då de gick ut på kvällarna. Masken var en accepterad symbol för att ha klivit ut ur sin identitet och för att betraktas som oigenkännbar, vilket också var sättet de betraktades på då de var maskerade.
22
Idag fyller Hanna år, av mig får hon en länk som hon önskat sig, en bild och ett löfte om överraskningar på partyt på lördag. Grattis på 22-årsdagen min stjärna!
(originalbild: Emelie Joenniemi/Stureplan.se)
hej småland
I fredags publicerades en artikel i Smålandsposten där jag fått utrymme att resonera kring frågan om vad som är fel med dagens svenska modejournalistik, om ni brukar följa bloggen känner ni igen resonemangen. Ni som inte bor i Småland kan läsa den här.
Vad tycker ni? Är ni nöjda med utbudet som finns idag? Finns det ett behov av en djupare och mer analytisk modejournalistik? Är det elitistiskt snobberi att tala om en urholkning av modebegreppet?