CONSPICERE

j’adore tchador

I’m trying out a new way to translate my posts (click ”english version” at the top of each post to read the translated version), please tell me which way is better.
(english version)

Jag har ägnat mig åt att sammankoppla Patrik Steorns avhandling ”Nakna Män: Maskulinitet och Kreativitet i Svensk Bildkultur 1900-1915″ (läs!) med Fataneh Farahani relevanta undersökning av (bland annat) relationen mellan Hijab och kvinnlig sexualitet (läs den också). Jag älskar mångfalden som det här ämnet (mode/kläder/kroppslig identitet) erbjuder, från spritt språngande akademiker som viger livet åt homosocial balneologi till slöjans roll i muslimska kvinnors frånvaro i det offentliga rummet.

Det där med slöjan är hur som helst ett känsligt ämne och jag är nybörjare. Det är därför jag undvikit det på bloggen, även om jag sedan ett halvår intresserat mig för dess relation till kvinnlig sexualitet och frihet (lite också för att det skulle behövas så överväldigande mycket bakrundsinformation bara för att komma fram till den huvudsakliga dikussionen). Men idag snubblade jag över ”Tchador J’adore”-bilden och ville så gärna visa den. Den är ur en visning som Majida Khattari höll i Paris 2004, och förutom att hon flirtar med Dior finns i kollektionen även en tchador med referenser till Louis Vuittons logo där de karaktäristiska små blommorna bytts ut mot månskäran och Fatimas hand. Definitivt en del av kritiken mot den franska lagen som genom att se slöjan som en strikt religös symbol inte tillåter den på offentlig plats, och naturligtvis även en lek med västerlandets stereotypa syn på muslimska kvinnor.

(english version) I’ve spent my day connecting Patrik Steorns study of naked men and masculinity in Swedish image culture at the beginning of the 20th century with Fataneh Farahanis brilliantly clear and structured investigation on the relationship between the Hijab and female sexuality. I love the diversity of this subject (fashion/clothing/bodily identity), from nude Swedish academics practicing homosocial balneology to the absence of Muslim women in the public sphere due to body coverage.

Anyways, the issue of the Hijab is a delicate subjet, and that is why I have been avoiding writing about it even though how it relates to modesty, sensualism and bodily feedom has for the last six months become an evolving interest of mine. Today though, I stumbled across the ”tschador j’adore” picture from a Paris fashion show held in 2004 by designer Majida Khattari and felt I had to share it.

Besides flirting with Dior the 2004 collection includes a veil referring to the Louis Vuitton logo, except the characteristic flowery symbols are replaced by the crescent moon and the hand of Fatma. A relevant critique against the French law that forbids women to wear hijab in public, and by that very concretely says it is a religious symbol and nothing but it.