CONSPICERE

Shit vad rätt du har, här sitter man och typ får dåligt samvete bara för man är tjej och vill ha en sån svindyr väska men det är aldrig något fel på killarnas prylar. Alla datorer och bilar och sanslösa onödor. En väska går ju ändå att använda ett bra tag och som du säger är mycket bättre ur ett miljöperspektiv.
Nästa gång debatten blossar upp härhemma så kommer dessa argument användas! Tack så mycket!
//Hannah

hannah: haha vad bra! Jag tycker verkligen att alla borde rannsaka sin egen konsumtion eftersom vi lever i en tid av överflöd, så sluta inte vara självkritisk även när du jobbar för lite mer jämvikt i debatten. Jag vill att man ska börja ifrågasätta den stereotypt manliga konsumtionen mer och att man ska fortsätta ifrågasätta den kvinnliga (men gärna dra ner lite på moraiserandet som jag tror ofta inte har något annat syfte än att springa jantes ärenden)

såå sant inte fan dör någon av koldioxid förgiftning av ett par skor direkt..

by the way… grymma skor ;) kram kram

fashionoholic: poängen är ju att jorden går under av alla skor och alla förstärkare vi köper tillsammans, så alla borde granska sin egen konsumtion och tänka efter var vi riktar kritik och var vi börjar moralisera. Tack förresten, jag älskar dem!

Intressant inlagg som vanligt. Det ar dags att vi alla borjar ta ansvar, tjejer som killar…

Hm, jag kan hålla med dig till en viss del. Däremot så förstår jag hur en bil kan kosta mycket – det tar en otrolig massa material, tid och pengar att skapa den. Hur en väska kan närma sig summor som 100 000 kronor tycker jag dock inte är försvarbart, INGEN väska har en så bra kvalité.

alexandra: yes!

anna: absolut så kan en exklusiv bil vara ”mer värd” pengarna i förhållande till _den forskning och det material_ som ligger bakom. Men det som är poängen är att en exklusiv bils pris inte är proportioneligt till _den nytta_ som den tillför som transportmedel för en vanlig familj, på samma sätt som att en designerväskas pris inte är proportionelig till den nytta den gör som prylbärare. En vanlig kombi från någon av de mindre exklusiva bilmärkena utan den vräkigaste motorn kanske motsvarar behovet hyfsat väl, liksom en skinnväska för 1000 spänn skulle kunna uppfylla behovet av en väska av god kvalitet som ska klara av att bära med dina vardagsprylar varje dag i några år. (Sen är det omöjligt att fatställa var gränsen för vad man faktiskt behöver och vad som är lyx, men jag tror de flesta är överrens om att en V8 i en bil barnen ska köras till skolan i är överflöd.)

Du är så himla bra Sofia! Var enda gång jag sätter mig och läser din blogg så granskar jag mig själv och mitt beteende. Om jag tänker efter så vet jag inte hur många skor och väskor jag har köpt de senaste åren och sedan slängt för att kvalitéen har dalat, när jag egentligen skulle kunna ha lagt pengarna på ett par pumps, ett par stövlar, en väska osv i bra kvalité för en dyrare peng, som jag säkerligen hade haft användning för även idag.
Tack för att du upplyser, granskar och värderar! :)

Jag är förälskad i dina skor förresten, har jag varit sen första gången jag såg dem!

Ur resurssynpunkt har jag bara en sak att säga: Hellre 100 par skor än en enda bil. Jag tycker att det är coolt att du sparade ihop pengar till dina drömskor.

Ja, ett par dyra skor är ett miljövänligare färdmedel (förutsatt att de är så bekväma att du slipper ta taxi hem)! Kvalitet, fair-trade och miljövänligt är dyrare. Tänk om man skulle uppmuntra till miljövänligare transport och sen moralisera över folk som köpte jättedyrt miljöbränsle och säga hur snobbiga och äckliga de var som lade pengarna på det medan folk svälter i världen. Pengar är ju bara en fantasisumma förresten – några siffror. Man kan ju inte jämföra vad 100 kr är värt i Sverige med vad det är värt om man översätter det till en valuta i ett fattigt land. Alla har olika syn på vad pengar är värt och olika syn på vad som är värt pengarna.

Och det är ju så att kvinnor ses som offer som är tvungna att spendera pengar på all ”småskit” medan ingen påstår att männen skulle känna sig tvugna att köpa bilar, hus och sånt. Båda könen har krav på sig, men det är så tabu att säga att man är ett offer för konsumtionhysterin – att vara ett offer över huvud taget. Det tillhör manlighetskravet att aldrig erkänna att man är ett offer – man FÅR inte vara ett offer där för då är man omanlig. ”Män är starka och kan alltid försvara sig”, är åsikten. ”Kvinnor däremot – de är nog offer allihopa. För de är ju svaga liksom. De kan inte stå emot konsumtionskraven.”

Ursäkta mig, men finns det någon företelse det moraliseras om så mycket som stadsjeepar? Och till din pappas försvar, om han nu äger 30 veteranbilar, så hindrar han att 29 andra personer kör dem dagligen:) Det är ju en miljövänlig handling.

Som tillägg till johnnys kommentar, läs mark simpsons blogg http://www.marksimpson.com/blog/2007/12/06/size-hero-how-muscle-marys-conquered-the-post-industrial-world/

för en titt på manlig konsumtion

anna:: vad bra att du reflekterar, och vad glad jag är att jag bidrar till det. Det är det finaste jag fått höra på evigheter!

evis: hehe, ja exakt!

johnny: appropå offergrejen så har jag en jätteintressant grej på g som handlar om skönhetsindustrins framfart på 1900-talet. Kommer ett inlägg om det snart!

niklas: (som sagt, det blir problem när man diskuterar miljö och solidaritetsaspekter i en och samma artikel vilket media ofta gör) det talas om skadlighet ur miljösynvinkel ja, men jag kan inte säga att jag sett något anmärkningsvärt som handlar om dem ur solidaritetsperspektivet, alltså kritik mot vad de kostar rent ekonomiskt både att köpa och att underhålla och driva. Ge gärna exempel på motsatsen om du tycker att jag har fel.
Mark Simpson-artikeln ser intressant ut (har bara hunnit ögna igenom), även om det är riskabelt att dra raka linjer mellan vilka som är offer resp. aktörer i konsumtionssamhället så känns det ganska tydligt i detta fall. Och som jag skrev till johnny är just skönhetsindustrins framväxt under 1900-talet jag tänkt att ta upp ur den synvinkeln någon gång snart.
Länge sen jag hörde från dig förresten (beror det på att jag skrivit ointressant eller att du varit uppttagen på annat håll, kanske med det där hiskeliga dilemmat?), I’ve missed you.

[...] till argumentet om den ojämlika och oproportioneliga fördelningen i konsumtionsdebatten som jag skrev om igår kan man få genom att jämföra kommentarerna i den enda av idagseriens artiklar som behandlar [...]

Haha, nejdå bara lite småsjuk.

Jo, konkreta ”bevis” är svåra att hitta, särskilt i Sverige där bilkulturen tenderar att vara stereotypt manlig. Men i England, i de stora tidningarna som EVO, CAR och Top Gear, går det inte nästan ett nummer utan att de fördömer suvar, inte enbart på grund av deras miljöpåverkan även om det naturligtvis är svår bortse från utan även på grund av samma orsaker som man moraliserar över andra konsumtionsartiklar, nämligen att de är onödiga. Det man moraliserar över är att de flesta suvar som egentligen skall var terrängbilar, inte klarar av att köra i terrängen. Dessutom, de flesta suvar tenderar att finnas i stan, där de är än mer poänglösa. De är inget mer en ett stylestatement och för att komma tillbaks till den diskussionen, stil har ingen substans:), tycks i alla fall konsensus vara. (BTW man kan läsa i EVO omdömme om BMW suv X5, att ”arrogance comes as standard”). Naturligtvis moraliserar man över sportbilar också, i ungefär samma ordalag som suvar. Den moraliskt riktiga bilen är liten och lätt, billig, snygg fast på ett mer italienskt vis inte ett konstlat tyskt vis, och drar lite bensin. Så nog finns det en debatt om det, möjligtvis inte i det här landet, och kanske tillhör debatten en subkultur, jag vet inte riktigt.

visst jag håller med om att en bil ska vara så snål som möjligt och liten. varför ska man köra omkring i en bil för fyra när man bara är en som sitter i? men där finns också en viktig poäng, det måste väl vara hur man använder sin bil som räknas? att äga en sportbil som drar massa bensin kostar inte miljön någonting. att äga en SUV eller snarare en jeep (typen inte märket) som man använder ändamålsenligt vid jakt kostar heller inte miljön. att sitta o pendla innerstockholm – förorten ensam i en stor stadsjeep är däremot tvivielaktigt. men det är bara något jag vill understryka, det är ingen som sagt att det inte är så här.

Sofia Du skriver om att det minsan är så att stadsjeepar och lyxyachter kostar lika groteska summor som väskan i exemplet för 75 000 kr. jag vet inte det kanske bara är jag men att betala tio gånger så mycket för en stor bil i premiumsegmentet känns väl ganska rimligt? eller snarare orimligt fast åt andra hållet. och att en båt kostar 100 gånger så mycket är väl inte heller helt fel? det är tycker jag inte för att jag inte ser värdet i en exklusiv väska med många timmar bakom, fantastisk kvalitet och garanti utan för att jag tycker att det är mer med en bil/båt än en väska. men det kanske bara är jag.

larsa: där har du missförstått mig. Självklart ska en bil kosta hundra gånger mer än en väska. Den groteska summan uppstår när det är stor skillnad på vad man betalar och vad man behöver, jag jämför alltså inte priset på en handväska med priset på en bil utan skillnaderna inom var och en av kategorierna ”väska” och ”bil”. Alltså. Nu hittar jag på ett scenario här. Säg att en skinnportfölj för 1000kr är ett motiveat köp eftersom den har de grundläggande funktioner vi förväntar oss av en väska, ett väskköp för 50 000 skulle då kunna framstå som groteskt eftersom du ju kan få allt du behöver för 1000kr istället. Säg att för en familj motsvarar en kombi från någon av de billigare bilmärkena det behov familjen har (kombin motsvarar alltså 1000-kronorsväskan). En suv med V8 skulle bli ett groteskt köp eftersom allt familjen behöver går att få genom att köpa kombin istället (V8-suven motsvarar alltså 50 000-kronorsväskan). Jag jämför alltså inte väska med bil, utan bil med bil och väska med väska.

Och det spelar förstås ingen roll att priset speglar att suv:en kostar mer att tillverka än kombin vilket kanske inte är fallet med den dyra resp. överkomliga väskan. Bara för att det ligger enormt mycket teknik, forskning, material etc. tex bakom supersportbilarna så motiverar det inte att jag betalar den summan när det krävs mycket lägre prestanda för att jag ska kunna ta mig till och från jobbet.

sen är det förstås viktigt att påpeka att väskor och bilar båda har värden som inte riktigt kan mätas i ”nytta” (viktiga statussymboler eller markörer för grupptillhörighet osv.) men det är så individuellt i vilken grad eller åt vilket håll det påverkar så det är förstås en helt annan diskussion.

Fast man köper inte en supersportbil för att ta sig till jobbet. Man betalar det man betalar för just den teknik och det hantverk som ligger nedlagt i den. Vissa saker kostar. En Bugatti Veyron kostar väl runt miljon euro, och WAG går med förlust med varje sålt exemplar. Med andra ord är bilen subventioneerad av WAG, och ur ett perspektiv kan man säga att den faktiskt är billigare än en vanlig hederlig Golf. Om konsumtion inte handlar om en sak, så är det väl nytta? Ingen bil är väl egentligen nödvändig, och vem beehöver egentligen en Blu-ray spelare, eller Imac? Konsumtionens mest betydesfulla trick är väl dess förmåga att skapa behov, ändra på ens liv så att vi inte kan leva utan vissa prylar. Alltså jag är gammal nog att minnas ett liv utan mobiltelefoner, och ärligt talat i början kändes det mest som en väldigt onödig lyxpryl. Jag försökte i somras att leva utan en mobiltelefon (jag hatar tanken att folk kan ringa en när som helst), men min bekantskapskrets hotade med att säga upp bekantskapen, om jagg inte skaffade en ny.

I vilka termer ska man egentligen diskutera om man verkligen vill/känner för det här med lyx? Är det hyckleri att försöka resonera bort kopplingen till skam?, är inte skammen en förutsättning för att något ska kännas otillåtet, extravagant, excentriskt, lyxig? ligger det inte triumferande fuck-off i lyxkonsumtionens, eller åtminstone dyrköpt och härlig eskapism. varför talar vi överhuvudtaget om moral, fattigdom, och vem bryr sig egentligen om ”debatten”? Vi bör istället diskutera lyxnjutningen, lyx känslornas egenvärde och möjliga produktiva, kreativa kraft.

[...] : smokingkavaj från YSL Accessoar : krokodilbroscher Skor : LVs skulpterade guldklackar var mest upprörande Köp : Frans är så mycket mer än bara fransar Bok : min anteckningsbok, för att man är ett [...]

[...] konsumtionsmoraliserande och jag äger, därför är jag, de tre inlägg som kommenterade lyxkonsumtionsdebatten i [...]

[...] genom att kalla framgångsrika, handlingskraftiga kvinnor för skyltdockor. Du kanske ska läsa och det här och det här så att du vet vilka du allierar dig med Tobias [...]

wjbksid zfup eharoky augqm meacvgu ayofgdi akdeujcrh