CONSPICERE

nödlösning

Det det blir akut modellkrångel är det tur att man har världens snyggaste syster. Vänta bara tills ni får se det fantastiska resultatet av lördagens fotografering…

stil

(Stil träffar Walter Van Beirendonck, en sjättedel av den legendariska Antwerpsexan.)

Jag brukar inte vara så förtjust i Stil, tycker att SR underpresterar rejält och gör ett platt program som erbjuder precis det man väntar sig och inget därtill. Men det senaste programmet om Belgiskt mode var ett undantag. Hur kommer det sig att den så liten stad som Antwerpen lyckats producera så många stora designers? Lyssna här.

shopocalypse

Idag när det är BND passar det sig väl att låta saker och ting kretsa kring mode och etik. Jag och Annika diskuterade frågan ”kan etiskt mode vara trendigt?” så sent som i torsdags och kom fram till att det är en smått absurd fråga, men den är ändå relevant eftersom man får rätt hur man än svarar, beroende på hur man tolkar den.

När det anordnas etiska, kravmärkta modevisningar ligger fokus på produktionen. Ur produktionssynvinkel är det poänglöst att ställa frågan eftersom svaret så självklart blir ja. Vilka arbetförhållanden sömmerskorna har, och huruvida bomullen är giftfri påverkar möjligtvis priset på modeartikeln men har inget med modegraden att göra eftersom det inte finns något som säger att det behöver påverka designen.

Fokuserar man på den bakomliggande innebörden av mode kan man istället välja att omtolka frågan till ”kan mode vara etiskt?” och svaret blir att ur ett konsumtionsperspektiv så nej. Mode är mode för att det förändras, utan förändring existerar inte mode. Konsumtion är vad som förändrar mode och förändringen leder till mer konsumtion. (Åtminstonde traditionellt sett, det finns dock anledning att tala om virtuell konsumtion av modevaror i det informationssamhälle vi lever i, och genom att konsumera bilder av mode kan det drivas framåt utan den materiella konsumtionen.)

shop less, live more

bling

Imorgon tänkte jag bland annat kombinera fantastiskt syrenlila (tack Kawakubo) tyll med en drös bling. Ska fota med Emma. Eftersom jag var hemma och slöade igår får jag lägga till en extra arbetsdag imorgon.

det är slut

Ida skriver angående modets cykler: Tycker alltid det är intressant med en diskussion om mode nu och förr. Vad som är nytt, vad är som är gammalt. Ibland får jag känslan att allt är gjort.. alla modeller, typ av kläder skor och väskor (tex) är designade att vi enbart går i en återkommande spiral av retromode. Men samtidigt vill jag tro på att vi hela tiden skapar nytt och det finns en framtid fylld av spännande nyheter som kommer “blow my mind”. Fast.. jag är inte övertygad…

Först och främst: Jag känner igen mig i tankarna över att det skulle vara slut nu, att allt är gjort och att vi står vid världens kreativa ände och det är något som kan ge mig ångest.

Och jag tror inte att jag och Ida är ensamma, jag tror snarare att det är en naturlig tanke kring den postmoderna kulturen i stort eftersom den på något vis bygger på upprepning (och vissa skulle påstå att den rentav är oförmögen till annat än det). Det är något som sträcker sig långt utanför modets gränser och gäller all kultur.

Samtidigt kan man ju fråga sig hur mycket modet förändrats de senaste århundradena, det enda revolutionerande är väl typ att kvinnor börjat bära byxor, resterande kan ju ses som kosmetika. Det vi upplever som nytt och i förändring är ju bara yttre detaljer, den grundläggande strukturen som bygger på att vi har två ben, två armar och ett huvud är ju konstant. Eller? Å andra sidan finns sådana som Rei Kawakubo (jag kan visst inte skriva ett inlägg utan att referera till henne) som vill bevisa motsatsen, att det finns fler dimensioner.

(Rei Kawakubos visioner på Comme Des Garcons är framtidshoppet. Bilder ur kollektionen “lumps” från 1997.)

tarus nya blogg

Jag är experimentell och låter min lillebror ta bilder på dagens outfit. Man kan välja att antingen se det som gröt eller som konst.

Taru har startat ny blogg, jag får intrycket av att den kommer att bli fantastisk. Igår var vi ute och söp med Enriques snubbar vilket slutade med en flaska Martini hemma hos mig. Nu är jag bakfull men satsar på att börja återhämta mig för att kunna komma iväg på fest hos Robert typ nu.

För övrigt träffade jag ett gäng grymma bloggtjejer igår kväll. Det var ingen bloggträff, det var bara en träff med bloggare. Bloggträff låter trevligt och vår intention var aldrig att det skulle bli trevligt för det handlade om rå och kall business. Att det sedan visade sig bli till och med väldigt trevligt är något som låg utanför det jag kunde kontrollera.

smokingkavaj – Yves Saint Laurent
klänning -twenty8twelve
boots – Scorett

Gorb

Visserligen inget sprillans nytt, men intressant ändå. Mode och politik. Gorbachev och LV-bagen vid Berlinnmuren.

NY-mag förstorar upp detaljer och spekulerar i att annonser är det nya sättet för politiker att kommunicera med spioner, något som Vuitton förnekar.

Mark Simpson frågar sig ”Was Perestroika about making the world safe for Louis Vuitton?” i ett inlägg som diskuterar bilden i förhållande till det nya Ryska konsumtionssamhället.

(Tack Niklas för påminnelsen och länktipset.)

gör rätt

Det är så här man ska tolka Kawakubo för att jag ska slippa ifrågasätta innebörden. Så jävla fint att referera till andra delar av kollektionen med syrenlila strumpbyxor och skor. Hjärtat svämmar över av kärlek.

LOfficiel-omslaget är obekvämt. Men det är ju förstås vad som gör det intressant på ett annat sätt. Man kan njuta både av krockar och av att allt flyter harmoniskt.

Bild: gissa…

konkret 40-tal

Det rådande idealet och synen på människarn är något som alltid påverkar modet och sättet att klä sig. På 40-talet var den tyska brunskjortan en förlängning av den nazistiska ideologin, den representerade det nya starka, rena, naturliga och effektiva idealet.

Just 40-talet bjuder på många tydliga kopplingar mellan samhällsutveckling och mode. Varenda själ i hela västvärlden påverkades ju av ett och samma händelsekomplex (andra världskriget, för den som inte listade ut det själv). Det handlar verkligen om alla nivåer – från toppolitiker, till konstnärer till vardagslivet för gemene man. Det förändrade folks syn på människan, och sig själva, något som alltid ger avtryck i klädseln eftersom den är den mest synliga identitetsmarkören.

Utöver det mer sinneliga och ideologiska är 40-talet en period som bjuder på många möjligheter att titta på mode ur ett mer konkret perspektiv, för att se vilka händelser som direkt materiellt påverkade modets uttryck.

Det är oundvikligt att tala om behovet av kvinnor på arbetsmarknaden när alla unga friska starka män rekryterats till militären, och hur detta påverkade den kvinnliga klädseln mot en mer uniformslik silhuett. Men jag tror att många redan känner till den aspekten (om inte, säg till så kanske jag behandlar det i ett helt eget inlägg), så jag vill fokusera på två andra infallsvinklar.

Det förlorade paris
När tyskarna 1940 intog Frankrike började de kontrollera kulturlivet, vilket förstås även innefattade Couturen. Innan världkriget reste världens designers till modecentrat Paris för att plocka upp tendenser från Couture-visningarna och hade sedan dessa som utgångspunkt för sin egen design. Världskriget innebar förstås att det blev en omöjlighet. Amerikanska designers blir tvugna att se till sin egen kultur och det är här det typiska amerikanska sportmodet föds.

Materialbrist
Allt naturmaterial gick till produktion av kläder och utustning till militären, mindre blev över till vardagskläder vilket är en förklaring till att kjolar, kavajer och jackor blev snärvare och kortare. Återigen började kvinnor sy kläder själva istället för att köpa och man gjorde om gamla herrkostymer till dam, damkläder till barn, allt för att så effektivt som möjligt ta vara på de tillgångar man hade. Den tvådelade dräkten blir populär tack vare att den ger möjlighet till många kombinationer som ger illusionen av att man äger fler plagg än man faktiskt gör. Brist på skinn att göra skor av ledde till att kork- och träsulor blev modernt.

Just materialbristperspektivet tycker jag är intressant eftersom det säger något om att det som är modernt är det som är exklusivt, men det får vara exklusivit bara till en viss gräns, annars blir effekten den omvända.

Till sist en bild som säger mer än alla ord i det här inlägget. Ur boken ”Vintage Fashion”.