konsumtionsmönster
Igår var jag på min första ordentliga shoppingrunda på evigheter. Något har förändrats i mitt konsumtionsmönster, jag som för ett år sen alltid ville ha allt vill numer inte köpa något trots det fantastiska jag hittade. Det slutade med att jag i princip fick tvinga mig själv till kassan under tysta hot för att slippa gå miste om tre perfekta second hand-klänningar.
Jag har försökt komma på vad det beror på och tror att jag någon stans söker mig till det enkla. Inte för att jag tycker att det man brukar benämna som klassiskt i klädsammanhang har något värde (tvärtom är det ju dötrist att hela tiden leta efter något som ”aldrig kommer gå ur tiden” eftersom det per definition också innebär att det aldrig kommer att ligga i tiden heller. Mer mediokert och inkonsekvent uttryck för en modeintresserad person som jag får man leta efter). Utan snarare för att det jag tycker är snyggt aldrig existerar i annat än provkollektioner, det är liksom resultatet av att jag inte ägnar tid åt annat än kläder annat än den ofashionabla halvtimme jag spenderar med morgontidningen medan jag äter min havregrynsgröt. Så fort provkollektionen blivit till färdigproducerad säljbar kollektion är den för tillgänglig. Jag är numer officiellt en snobb, bara det som är så exklusivt att ingen kan komma åt det är gott nog. Dessvärre innefattar detta ”ingen” även mig. Och när jag inte kan vara allra allra längst fram, allra allra först, så vill jag inte alls. Då köpvägrar jag.
Eller jag vet inte. Jag har ingen aning. Kanske är jag sjuk som inte orkar konsumera när så mycket resuser läggs ner på att få mig till det? Eller så är det just det som är fullt normalt.
Ett lägligt sammanträffande var att den nya delkursen som började igår kväll handlar om kläder och konsumtion. Jag hoppas jag får svar på vad som håller på att hända med mig.
Leave your Comment