Jo jag tänkte att du skulle gilla den bilden, så du är så välkommen.

Jag var i ventspils lettland med min far 1988. För de som inte vet var det lite drygt 3 år innan Jeltsin stormade parlamentet och effektivt gjorde slut på Sovjetväldet. Jag var 12 år när jag var där, och visserligen var det glasnost, men det var forfarande i högsta grad sovjet. Jag minns att KGB gick ombord beväpnade med stora kulsprutor och sökte igenom båten. Gorbatjov fick fredspriset 90, och vad han egentligen gjorde var att han gjorde världen säker för konsumtion. Är det egentligen då så förvånande att Gore fick det i år? För även om konsumtion handlar om varor, så handlar det väl egentligen ännu mer om avfall? Hur mäter man de rikaste länderna? BNP?, kanske, men de siffrorna är aningen missvisande. Idag är skillnaden mellan de rika länderna och de fattiga deras koldioxidutsläpp.

Tillbaka till Gorbachev och väskan, jag gillade idén Mark Simpson hade om att den skulle agera som en slags stand in för Gorbachevs avlidna maka. Det är en för mig ganska så tilltalande bild.

Appropå kommersialism och reklam och så, jag var på en föreläsning med Caroline Evans idag om tidiga modevisningar och mannekänger och hon berättade att media var lite rädda för mannekängerna. De ansåg att det låg något otäckt cyniskt över kvinnor som kunde presentera plagg och le och föra sig som det vore första gången varje gång. På beställning, om och om och om igen. Idealet var ju de genuina och trots att det verkade äkta så låg det mycket pengar och tanke bakom ytan och presentationen. Jean Patou och Lucille var mer eller mindre pionjärer inom fashion marketing i hur de presenterade sina kläder och mannekänger. Framförallt Patou var duktig i att hantera pressen och skapa intresse.

Sen kan jag hålla med om att det alltid ligger något cyniskt i att det yttersta syftet, trots allvaret och värdigheten jg tycker att bilden har, är att tjäna pengar, till viss del på något som orsakat lidande. Men jag tar inte illa vid mig av bilden.