cavalli och högkonjunkturen
Jag gick Hamngatan på väg till centralstationen igår (jag har tagit mig till Lund utan att ni märkt det) och passerade följaktligen H&M. Klockan var kvart i elva och den värsta Cavallistormen hade lagt sig. Jag blev stoppad av en reporter från E24 med tillhörande fotograf som frågade varför jag inte hade stannat och shoppat. Var det kanske för att det var för skrälligt, undrade hon.
Jag hade inte reflekterat över varför jag inte var sugen, utan bara konstaterat att kollektionen är ointressant för mig här och nu (och förmodligen i all framtid framöver, Cavalli och jag delar inte grundsyn på det goda i livet) så jag blev lite ställd (det är en främmande känsla det där att inte ha en åsikt). Hon lirkade med följdfrågor och sa: ”men är det inte typiskt för högkonjunktur det här vräkiga? Som en revival av det sena 80-talet?”.
Jag svarade nej. Det är kanske en rimlig fråga att ställa om man inte sätter saker i ett perspektiv utan bara tittar på köphysterin kopplad till H&M-kollektionen. Men Cavalli är ju allt annat än representativ för rådande mode. Tiderna är skräddade och präglade av retroglamour, referenser till konstvärlden och reflektioner kring etnicitet, globalisering och identitet. Logoväskan är död sedan ett par år. I själva verket har till och med Cavalli, vräkigheten personifierad, de senaste kollektionerna börjat röra sig bort från navellåga urringningar och jetset-bling med just H&M-kollektionen som undantag.
(Cavalli s/s 05 versus s/s 08. Bild: Style.com)
Är det en ovanlig högkonjunktur vi lever under? Är det flåsandet i designernas nackar som gör att vi hann avverka de mest extrema show off-prylarna redan 2002, långt innan konjunkturen nådde sin topp? Eller är det som jag hävdat tidigare bara så att den iögonfallande konsumtionen bytt skepnad? Svart är det nya leopardmönstrat?
För övrigt… har jag problem med att svara på var jag bor när folk, i detta fall reportern från E24, frågar. Jag glömmer att jag någonsin flyttat och säger automatiskt Djursholm/Danderyd eftersom det är där jag bott hela mitt liv, med undantag för det senaste året. Lund hann jag inte börja identifiera mig med och aldrig att jag skulle se mig själv som en Täbytjej bara för att jag bor tillfälligt inkvarterad hos mamma som just flyttat till Ella Gård. Precis samma sak gäller för ålder, jag svarar spontant antingen 17 eller 18 när någon frågar, har inte hunnit till 20 än.
Leave your Comment