Illustration: Sarah Howell
Conspicere är latin och betyder något i stil med ”att (visuellt) studera noggrannt”. Tanken att döpa min blogg till det fick jag från ordet conspicuous (engelska för ”iögonfallande”, kommer förstås från conspicere) från Veblens term conspicuous consumption.
Jag är fascinerad av den iögonfallande konsumtionen som fått beteckna spenderandet för att upprätthålla social status och visa upp sin förmögenhet. Ett beteende som inte bara Veblen främst kopplat till nouveau riche, den klass som blev produkten av att industrialismen erbjöd möjligheter att klättra i klass.
Ur modesynvinkel är den nyrika klassen essentiell. Vi vet ju redan att mode är en socialpsykologisk process som handlar om att efterapa förebilder och skära av sig från resten för att associeras med rätt social status. För att modet ska gå framåt krävs alltså att samhällets toppskikt ändrar smak. Problemet är bara att den klassiska överklassen suttit rätt säkert vad gäller social status, så fram till nouveau richens ”uppkomst” fanns ingen förebild med lika stort behov av att avskärma sig nedåt. Den gamla överklassen har tenderat att vara mindre intresserad och experimentell i sin konsumtion, tvärt om gäller för nyrikheten som har mycket att bevisa.
Nyrik betraktas ofta som något fult, ett skällsord (”vilka tror de att de är, bara för att de hade bra tajming med it-aktierna?”). Men jag tror inte att vi hade haft mode i den post-industriella bemärkelsen om det inte vore för nyrikheten. (Och då hade jag förmodligen suttit på civilingenjörsprogrammet istället för mitt i den här fantastiska smeten. Leve nyrikheten!)
För en vecka sedan föreläste Gösta Ek om manlighetens konstruktion på kursen jag läser på Universitetet. Han underströk att det är omöjligt att betrakta västerländsk dräktkultur utan att ta dessa två paragrafer ur bibeln i aktning (kläderna är kopplade till den största synden och kvinnlig och manlig dräkt ska gå att skilja åt). Och visst kan han ha rätt i att det är två påbud som grundläggande påverkat vår syn på klädedräkt genom den kristna historien.
Bild: Albrecht Dürers ”Adam and Eve”
(fina Cacharel-skorna kände sig vilsna i den råa miljön)
(fixa håret)
(fixa håret)
Lite behind the scenes från lördagens fotografering med Mathilda som vann modelltävlingen. Det blev superfina bilder med superfina grejer i som snart kommer upp i shopen och på Tarus blogg.
Jag har förändrats enormt sedan jag började blogga på sofiaovarlden för två år sedan. Då var jag så himla ung (känns som att jag utvecklats motsvarande tio år sedan gymnasiets slut), arg och frustrerad. I kombination med att vara en person som alltid måste ha en åsikt om allt blev jag några gånger dömande och ilskan missriktad, inte minst när det handlade om jämställdhetsfrågor och ideal (lite på det där Magnus Betnér-viset, som är kul och lätt att haka på innan man hunnit tänka efter. Jag tror det är vanligt i utvecklingen av politiska åsikter när man är ung).
I samband med de löjliga proportionerna hatkampanjen mot Ebba von Sydow nu fått har jag än en gång insett att det finns en del omotiverat dömande ilska arkiverad från mina första månader som bloggare, att jag skäms över det och hoppas att ingen som kunde ta illa vid sig behövde se det (för det var aldrig min mening, jag trodde ju aldrig ens att någon slulle vilja läsa min spretiga lilla skitblogg).
Jag har länge tänkt att jag ska gå tillbaka i arkiven och ta bort de inlägg jag inte kan stå för längre men eftersom blogg.se är ett så enormt otympligt verktyg så har det helt enkelt varit hopplöst (skulle manuellt ha behövt bläddra igenom de närmare 2000 inläggen eftersom det inte finns någon sökfunktion kopplad till redigeringen, vilket känns som en helt omöjlig uppgift som mitt schema ser ut nu). Jag vill dock fortfarande ha kvar den gamla bloggen eftersom jag tycker att det är kul och inspirerande att gå tillbaka i arkiven och läsa (99,99% är ändå öppensinnat och ibland till och med intelligent), så jag löste det genom att lösenordsskydda den.
Så nu vet ni vad som hänt med sofiaovarlden Jag har dock planer på att starta en dotterblogg till conspicere som kommer handla om det i mitt liv som inte har med mode att göra, allt från film och politik till den stora kärleken och vad jag äter till frukost, för jag saknar att ha en sån ventil. Snart i din dator, alltså.
På söndagar skulle jag ju börja fuska till mig ledigt genom att tipsa om läsning och inspiration på annat håll.
Jag är ett storfan av Svts webb-tv eftersom jag där kan se alla program på mina egna tider. Idag tycker jag att ni ska gå in och kolla på Bästa Formen. Missa i alla fall inte del åtta som handlar om mode och etik.
Bild: Katharine Hamnet
Just när jag trodde att vi var på väg in i en mer allvarsamt ambitiös tid väljer Marc Jacobs att med LV samarbeta med konstnären Richard Prince och producerar handväskor med skämt av Henry Yongman – the King of One Liners. Jag tycker det är ganska kul och fnissade speciellt åt ”I’ve been married for thirty years and I’m still in love with the same woman. If my whife finds out, she’ll kill me”.
Förutom Jokes (de tavlor med stand-upp-skämt som väskorna är en uppföljning av) är Prince känd för sin nurse-serie, fotografier av bokomslag med sjuksköterskor övermålade med akryl. Man kan ju undra ifall Jacobs inte nöjde sig med väskorna utan passade på att sno lite inspiration även därifrån när han började vårkollektionen med att låta tio av dem (sköterskorna) spatsera ner för catwalken.
Ur Richard Princes Nurse-serie och Louis Vuitton s/s08
Bild: Style.com
Jag gick igenom lite inlägg på min gamla blogg och hittade det här. Tycker jag lyckades riktigt bra där i min enkelhet faktiskt, så jag grävde fram de snygga chinosarna (vad fan kan det heta i bestämd form?) som glömts bort.
Idag är världens mest överbokade dag. Först Min Stora Dag-shopping, sedan ska vi fotografera för Shopaholic-lookbooken med den fina tjej som vann tävlingen. Därefter ska jag hem till mormor och morfar och äta krabba, och sist av allt träffa Mikael.
Platta skor och kameran i högsta hugg hela dagen med andra ord.
scarf – Kenzo
linne – H&M
chinos – Ellos
skor – världens bästa Bally
Ett fint inslag i modebloggsvärlden just nu är ikoniserandet av de ambitiösa och mest inspirerande bloggtjejerna. Enligt uppgift ska Nano ha varit först med att börja rita av andra bloggae, men nu har en tjej vid namn Ebba startat en hel blogg på temat. Gissa vilka bilden nedan föreställer.
Illustration: Ebba W. S.
Det är pressvecka men jag har inte hunnit med mer än några enstaka pressrum. Istället har jag och Taru ägnat oss åt de sista inköpen till vårsäsongen på Shopaholic. Två favoritkollektioner är Dagmars och Hopes. Dagmar är så kul och fint i supervalitéer och Hope tror jag stenhårt på. Hope är det nya Acne, fast en ännu bättre version med korrektare passform och högre kvalitet på tygerna (det mesta är 100% bomull, i massa olika vackra och härliga texturer).
Idag kommer Mikael så jag skulle göra mig lite fin. Jag tycker det blev ganska så vackert, men klänningen är för feminin för min stil, dessutom är den i polyester så den knölar sig. Himla skit-Asos, det här är nog det enda jag köpt därifrån och jag kommer aldrig göra om det. Ringen är härlig, man skulle kunna servera middag på den.
klänning – Asos
polo – H&M
ring – jättegammal, kanske från Pilgrim?
skor – Filippa K
Bjooti har förresten ställt tio snabba fredagsfrågor till mig, läs här.
Appropå det här så var den här väskan länge hypad bland högstadietjejer.
Det är en logoväska, men loggan som agerar statussymbol tillhör inte något exklusivt modehus utan Friis & Co, företaget som gjort sig känt för renrasig kopiering av it-väskor. Det är komiskt.