(Alexander McQueen s/s 08, Proenza Schouler s/s 08. Bild: style.com)
Jag älskar höstens hårt markerade, nästan kantiga, midjor och är glad att de synts mycket även i vårkollektionerna. De skapar en Balenciaga-aktig silhuett med stramt liv och pocket hoop-höfter. Som en rustning, fast mjuk. Det är fint.
Jag tänker i alla fall dra bältet ett hål tightare. Finast blir det om klänningen har flera tunna lager så att det puffar fint i kjolen. Tricket är att sätta bätet (ett brett med resår funkar bäst) precis exakt en milimeter ovanför höften, för då fullkomligt exploderar kjolen med bältets och höftens gemensama kraft.
Rodolphe Marconi har hängt efter Karl med en kamera i tre år och resultatet är en dokumentär som garanterat är det närmsta man kan komma en inblick i den levande legendens innersta väsen.
Lagerfeld Confidential har Englandspremiär idag, men kommer även att visas under Stockholms Filmfestival, 15-25 november. Jag är totalt överladdad, det här är det mest exalterande som hänt i filmvärlden sedan Twin Peaks kom på DVD.
(foto: Lyla Emery Reno)
Alla färger uttrycker något. Gult är kopplat till barnslghet, rött till erotik och extravagans och grönt till lugn, men det finns ingen som tillskrivs så mycket innebörd som rosa. Det är ju den rosa månaden men istället för att visa brösten på medborgarplatsen har jag ägnat mig åt att fundera kring den kontroversiellt stereotypisk färgen.
Det är den färg jag känner absolut flest personer som vägrar bära. Motivationerna handlar ofta om att det är för gulligt, för flickigt, för stereotypt kvinnligt.
Det mest provokativa du kan göra i vissa kretsar är att sätta på din ettåriga tjej en rosa mössa, medan andra blir förvirrade om du väljer en blå istället.
Rosa var en typisk pojkfärg fram till början av 1900-talet, eftersom den ansågs för skarp för flickor.
I bratkulturen återuppstod den rosa skjortan som statusfärg för män i kombination med andra stereotypt kvinnliga attribut som långt hår och fåfänga. Hur kommer det sig?
Hur kan det gå ihop? Så paradoxalt alltihop. Rosa gör mig förvirrad, det är en alldeles för komplex färg. Kanske är det för att den innebär en ovanligt stor risk att bli misstolkad på grund av denna komplexitet som många, och jag med dem, ställer sig så skeptiska till den.
Vad är din relation till rosa? Bär du rosa? Vem ”får” eller ”kan” bära rosa?
(Och det här är frågor jag ställer för att jag på blodigt allvar vill veta vad ni tänker, inte som annars när man bara slänger ur sig ”kommer du ha rött eller svart nagellack i höst?” för att det är kul med kommentarer. Så svara för guds skull.)
Ja hittade ett läppstift jag tror jag fått i en goodiebag någon gång. Det är brunrött och oväntat vackert. Precis i den mättade nyansen koagulerat blod, så vill jag ha det nu, både på läppar och naglar. Eller lite åt plommonhållet, bara färgen är rik.
(Lanvin s/s 08, bild: style.com)
(jag solar och producerar så mycket d-vitamin det bara går innan UV-strålarna går i vinteride)
Jag har blivit bekväm. Jag har enkla plagg som inte knölar och behöver rätas till, allt oftare till platta eller lågklackade skor.
Jag tror dels att det har med min hälsa att göra, när kroppen är trött och stressad ställer den sig motvillig till krångel. Sedan har det att göra med att jag inte handlar lika mycket som innan, vilket leder till att det som känns fräscht och tilltalande i garderoben är det som är välsittande och enkelt.
tröja – Jean-Charles de Castelbajac (la upp den i shopen igår, så nu kan ni härmas!)
jeans – Acne
skor – Bally
Först var det speldosor, men numer åker de fashionabla varelserna rulltrappa. Ny setting i min PUB-styling, se dagens här.
Fick just ett mail av Daniel Kjellson på Glife som talade om att Dagens Media gjort en intervju och att det satts en ”för oss alla ofördelaktig rubrik”.
Jag skulle vilja påstå att det är bra mycket värre än så, då varenda ord som står i artikeln angående försäljningen av Fatale.se är ren och skär lögn.
Arbetet med att bygga upp och driva Fatale.se var mycket tids- och energikrävande (vi var ju inte bara skribenter, utan faktiskt grundare och delägare) så för en månad sedan beslutade vi oss för att sluta. Det stod då mellan att lägga ner sajten eller att sälja den vidare. Vi beslutade att göra det senare, och Glife tog över.
Hur det kunde bli
Glife köper blogg av Tjuvlyssnat – kickar skribenterna
är för mig oförståeligt.
Annika Marklund träffar som alltid mitt i prick: ”Fantastiskt typiskt att de väljer att reducera fyra kvinnliga entreprenörer som jobbat stenhårt i sex månader till skribenter som inte var tillräckligt kommersiellt gångbara.”
Uppdatering: Rubriken på Dagens Media är nu ändrad till ”byter ut skribenterna” men kontentan av hela artikeln är fortfarande densamma. Det framstår som att glife har gjort sig av med oss, alternativt att vi lämnat på grund av försäljningen, vilket är helt bakvänt, det var precis tvärt om.
Resumé har lagt upp en artikel baserad på Dagens Medias vinkling rakt av. Ingen verkar ha hört talas om källkritik. (Uppdatering igen: nu är även den artikeln uppdaterad, men innehåller fortfarande samma fel som Dagens Media-artikeln.)
(bild: style will save us)
Jag stod och pratade en liten stund med Lisa Larsson om varför vi är lite rädda för andrahand i Sverige. Hon berättade om japanskor som var inne och köpte all YSL som fanns inne för att sälja i de egna butikerna hemma i Japan för det femdubbla. Och om en coutureklänning från Dior som nyligen gått för 3000 kr, att jämföra med en liknande från samma tid som såldes i Paris samtidigt för motsvarande 18000 kr.
Jag tror att det finns många anledningar till varför vi har vintageskräck, och spekulerar i att en är att det helt enkelt inte funnits något stort utbud designerkläder att sälja eftersom vi varit måttliga och prioriterat praktiskt och slitstarkt framför coctailcouture. Det finns ingen tylltradition och inget brokadbegär i de svenska hushållen.
Men jag tror att det håller på att förändras, de starka retrovågorna som går genom modet just nu, det allmänt ökande intresset för kläder, klädernas chans att för en gångs skull bli placerade i ett historiskt och socialt sammanhang (genom modevetenskapliga institutionen på SU till exempel) och det faktum att vintage är supertrendigt i världens modemetropoler (inte att underskatta är heller att vi har en liten söt andrahandsdrottning i modebloggseliten) bidrar.
Det är alltså läge att bunkra upp med vintage nu innan priserna rusar, så kan man säkert till och med tjäna en slant. Jag är glad för min smokingkavaj och är övertygad om att den dagen jag får för mig att sälja den (om någonsin) får jag tillbaka pengarna och lite till.
Jag gillar ju inte höstens väskor, men till våren finns det mängder med vackra. Jag vill ha en med Pradas fantasitryck på skinn. Kanske en annan modell än den här, men med samma tryck. Som Sassys helt orimligt snygga älva på benet.
bild: Style.com
(Margiela, s/s 06)
Jag gillar ärmlösa kavajer och jackor. Man skulle kanske kunna kalla dem västar, men då förlorar man den där känslan av något dekonstruerat. Det fina är ju att de ska se ut som kavajer som plockats isär i sann Margiela-anda
Hope har en jättejättefin ärmlös kappa i kommande vårkollektion, vill man ha redan nu finns det på H&M Trend en lång väst i samma stil. Skitsnyggt alternativ till smokingkavajen.
Bild: Style.com