CONSPICERE

symmetrisk skönhet?

Flera studier har visat att de människor vi uppfattar som vackra är de som är symmetriska. Symmetri i ansiktsdrag och kroppsform signalerar omedvetet ungdom, fertilitet, hälsa och styrka.

Det stämmer bra överens med resultaten man fått i emotionsforskning. För det verkar som att de ansikten vi uppfattar som vackrast är sådana som är ett genomsnitt av flera andra ansikten. Och ett genomsnittsansikte bör ju rimligtvis vara ett symmetriskt ansikte, där extremerna balanserat ut varandra. Vi är alltså förkodade att uppfatta det symmetriska som attraktivt då det signalerar balanserade gener med goda förutsättningar för avkomman.

Så skönhet är, enligt den här teorin, mer än en kulturellt betingad åsikt.

Det låter kanske lite cyniskt och segt att ta till sig, liksom ännu ett bevis på att vi människor drivs av biologi och överlevnadsinstinkter, pallar man att tänka så?

I kulturhistoriska sammanhang har den symmetriska skönheten sällan ifrågasatts. Detta gäller i hög grad modevärlden (trots att mode väl knappast kan ses som en strävan efter skönhet. Men det är ett helt annat ämne, och får kanske bli ett annat inlägg i framtiden..). Men det finns förstås undantag, varav flera av dem (surprise!) japanska. Däribland en personlig favorit: Rei Kawakubo (Comme Des Garcons). Kläder som är beroende, men inte definierade, av kroppen.

Ur Rei Kawakubos Comme Des Garcons-kollektion “lumps” från 1997.

Bild: The Observer

Läs mer: Nancy Etcoffs “Survival of the prettiest“